Har kört Oneswarm ett tag nu och det funkar för mina behov. Det största problemet som jag har upptäckt är att många i praktiken endast har en torrentfil som innehåller allt i deras share.
Jag tror att detta beror på att själva utdelningsförfarandet inte är helt solklart, väljer man att dela ut en katalog skapas en torrent av hela katalogen. På pappret delar man ut de enskilda filerna, men i praktiken är det en mastodont torrent som läggs upp.
Valet "Share multiple directorys and files" löser det problemet, vad jag har förstått, och skapar enskilda torrenter för underkataloger och filer. Men jag kan ha fel ;)
Autobevakningen av kataloger har jag inte kollat än, men jag antar att den funkar som share multiple.
Nästa sak, och det är att ragga kompisar till höger och vänster på forum och liknande. Det upplägget tror jag inte är speciellt bra alls, förvisso så ser man bara sina kompisars ip-adresser (vad jag har förstått) och F2F-kopplingar är anonyma från den bryggande kompisens.
Bristen jag ser i att ragga vänner är att man inte har någon koll på personen i fråga, och även om man inte kan se adresserna till de som finns bortanför så kan han se din adress och din share.
För att anonymiteten ska fungera i praktiken måste man hålla stenhårt på att personerna i vännerlistan är personer som man vet vilka det är (på ett eller annat sätt), att skaffa anonyma kompisar bara för att ha många innebär att man sannolikt förr eller senare kommer få någon från antipiratbyrån i vännerlistan.
För att understryka det hela; anonymiteten är inte bättre skyddat än den svagaste länken. Vänner kan se andra vänners utdelningar och deras ip-adresser!
Slutsatsen är att man endast ska lägga till vänner som man på ett eller annat sätt kan anse vara pålitliga.
Samma sak gäller public-key-kryptering överhuvudtaget, det finns inga garantier för att en publik nyckel tillhör personen som man tror den tillhör. Samma sak gäller Oneswarm, det finns inga garantier för att en okänd person inte tillhör antipiratbyrån bara för att personen ber dig om din nyckel och ger dig sin.
Kommentarer mottages gärna på denna texten!
Intressant
2009-03-30
Ny kommentar om Oneswarm
Etiketter:
anonymitet,
fildelning,
it-säkerhet,
nätverkssäkerhet,
pirater,
public-key
2009-03-29
Spelutredningen och beslagtagna datorer
Spelutredningen innehåller ett förslag om att man på statlig nivå ska begränsa tillgången till utländska speltjänster på nätet. Hur begränsar man då denna tillgången, jo genom att staten tvingar internetleverantörerna att blockera vissa sidor.
Det verkar dock som att många av de tyngre remissinstanserna har sågat detta förslaget helt, och i SvD kan man läsa kommentarer från läsarna och endast två kommentarer verkar vara positiva. Jag håller dock inte alls med de båda kommentatorerna där den ena säger att blockering av spelsiter inte handlar om yttrandefriheten utan om att skydda unga från skulder och den andra menar att det är dags att rensa på internet så att alla kan trivas där.
Den senare kommentaren tycker jag i sig själv är direkt farlig, om alla ska trivas på nätet hela tiden så kommer all form av "obekvämt" material att blockeras och frågan är då vem det är som beslutar vad som är "trivsamt"? Vi har tidigare sett att det frivilliga barnporrfiltret har innehållit sidor som inte alls innehållit barnporr, och ett filter som ska blockera "otrivsamt" innehåll kommer antagligen att göra samma sak. Jag har tidigare varit inne på detta spåret, men faktum kvarstår; ofta behöver man tillgång till "obekväma" sidor av olika anledningar, mycket av det som finns på "obekväma" sidor kan man läsa sig till i böcker och böcker censureras inte? Mig veterligen så kan man låna Mein Kampf på vissa bibliotek för att ta ett exempel.
Det som många nog missar när det kommer till censurering av internet är att har man väl tagit det första steget så är det lätt att fortsätta, man börjar med barnporr, går över till utländska speltjänster och vad kommer nästa steg att bli? Det vet vi inte, och utan insyn i den statliga spärrlistan kommer vi inte märka det hellet förräns det är försent.
Frågan vi kan ställa oss är om vi vill ha ett samhälle där censur är en del av vardagen? Och om vi censurerar internet, vad hindrar oss då från att censurera annat också? Fundera lite över det, varför ska vi begränsa oss till internet och utländska spelsiter?
Nästa fråga är den jag redan ställt, vill vi ha ett samhälle där en kostymnisse tar besluten om vad som är tillåten information och vad som inte är det?
Att dessutom påstå att internet är ett forum där man får göra vad man vill stämmer inte, sidor som riktar sig till svenskar faller under svensk lag och om personerna som driftar det hela befinner sig i sverige så kan de ställas inför rätta. Så att säga att internet är helt laglöst stämmer inte.
Om blockeringen av utländska spelsiter går igenom så har regeringen tagit ett mycket farligt steg, ett steg som bara kan leda till en fortsatt utveckling av det som kommer bli den demokratiska diktaturen Sverige där kartläggning och censurering är en del av vardagen. Är det ett samhälle vi vill ha?
Och nu till något som jag är väldigt splittrad över, nämligen beslag av journalisters (och även läkare och advokaters) datorer. Å ena sidan så kan det finnas uppgifter som är skyddade på dessas datorer, precis som det tidigare har gjort i dokumentskåp och liknande, som polisen inte får ta del av pågrund av källskydd och sekretesslagstiftningen.
Men att helt och hållet freda dessa yrkesgruppers datorer och säga att polisen inte får ta dem i beslag och genomsöka dem känns på motsvarande sätt fel det också. Det blir lite som att säga att polisen inte får göra en husrannsakan hos en journalist, läkare eller advokat därför att han kan ha handlingar liggande framme som är skyddade.
Jag är som sagt väldigt splittrad i denna frågan, just för att det är en väldigt komplex situation. I fallet med läkare kan man nog utgå från att en dator som finns i det privata hemmet inte innehåller känsliga uppgifter, men att en på arbetsplatsen gör det. Detsamma kan man nog anta om en advokats dator. Men en journalist, och speciellt om det är en frilans, kan mycket väl ha skyddat material på sin dator i hemmet.
Å andra sidan så är jag av åsikten att har man känsligt material på sin dator så ska detta skyddas med kryptering oavsett om man har rent mjöl i påsen eller ej. När de känsliga uppgifterna fanns i pappersform var det ganska enkelt att skydda dessa för obehöriga, det var bara att låsa in dem i ett säkerhetsskåp. När filerna blir digitala blir hela situationen komplex, för det första så är datorer stöldbegärliga, och även fastlåsta datorer kan stjälas om förövaren har gott om tid på sig.
USB-minnen och bärbara datorer försvinner dagligen. Sedan har vi hela kedjan av virus och trojaner som kan lägga beslag på filer som verkar intressanta.
Som sagt, jag är splittrad om det hela... Å ena sidan så håller jag med om att polisen inte ska få tillgång till vissa uppgifter, men å andra sidan så tycker jag att det är fel att helt freda vissa yrkesgruppers datorer från brottsutredningar då datorer kan innehålla uppgifter som är direkt avgörande för utredningen.
Intressant
Det verkar dock som att många av de tyngre remissinstanserna har sågat detta förslaget helt, och i SvD kan man läsa kommentarer från läsarna och endast två kommentarer verkar vara positiva. Jag håller dock inte alls med de båda kommentatorerna där den ena säger att blockering av spelsiter inte handlar om yttrandefriheten utan om att skydda unga från skulder och den andra menar att det är dags att rensa på internet så att alla kan trivas där.
Den senare kommentaren tycker jag i sig själv är direkt farlig, om alla ska trivas på nätet hela tiden så kommer all form av "obekvämt" material att blockeras och frågan är då vem det är som beslutar vad som är "trivsamt"? Vi har tidigare sett att det frivilliga barnporrfiltret har innehållit sidor som inte alls innehållit barnporr, och ett filter som ska blockera "otrivsamt" innehåll kommer antagligen att göra samma sak. Jag har tidigare varit inne på detta spåret, men faktum kvarstår; ofta behöver man tillgång till "obekväma" sidor av olika anledningar, mycket av det som finns på "obekväma" sidor kan man läsa sig till i böcker och böcker censureras inte? Mig veterligen så kan man låna Mein Kampf på vissa bibliotek för att ta ett exempel.
Det som många nog missar när det kommer till censurering av internet är att har man väl tagit det första steget så är det lätt att fortsätta, man börjar med barnporr, går över till utländska speltjänster och vad kommer nästa steg att bli? Det vet vi inte, och utan insyn i den statliga spärrlistan kommer vi inte märka det hellet förräns det är försent.
Frågan vi kan ställa oss är om vi vill ha ett samhälle där censur är en del av vardagen? Och om vi censurerar internet, vad hindrar oss då från att censurera annat också? Fundera lite över det, varför ska vi begränsa oss till internet och utländska spelsiter?
Nästa fråga är den jag redan ställt, vill vi ha ett samhälle där en kostymnisse tar besluten om vad som är tillåten information och vad som inte är det?
Att dessutom påstå att internet är ett forum där man får göra vad man vill stämmer inte, sidor som riktar sig till svenskar faller under svensk lag och om personerna som driftar det hela befinner sig i sverige så kan de ställas inför rätta. Så att säga att internet är helt laglöst stämmer inte.
Om blockeringen av utländska spelsiter går igenom så har regeringen tagit ett mycket farligt steg, ett steg som bara kan leda till en fortsatt utveckling av det som kommer bli den demokratiska diktaturen Sverige där kartläggning och censurering är en del av vardagen. Är det ett samhälle vi vill ha?
Och nu till något som jag är väldigt splittrad över, nämligen beslag av journalisters (och även läkare och advokaters) datorer. Å ena sidan så kan det finnas uppgifter som är skyddade på dessas datorer, precis som det tidigare har gjort i dokumentskåp och liknande, som polisen inte får ta del av pågrund av källskydd och sekretesslagstiftningen.
Men att helt och hållet freda dessa yrkesgruppers datorer och säga att polisen inte får ta dem i beslag och genomsöka dem känns på motsvarande sätt fel det också. Det blir lite som att säga att polisen inte får göra en husrannsakan hos en journalist, läkare eller advokat därför att han kan ha handlingar liggande framme som är skyddade.
Jag är som sagt väldigt splittrad i denna frågan, just för att det är en väldigt komplex situation. I fallet med läkare kan man nog utgå från att en dator som finns i det privata hemmet inte innehåller känsliga uppgifter, men att en på arbetsplatsen gör det. Detsamma kan man nog anta om en advokats dator. Men en journalist, och speciellt om det är en frilans, kan mycket väl ha skyddat material på sin dator i hemmet.
Å andra sidan så är jag av åsikten att har man känsligt material på sin dator så ska detta skyddas med kryptering oavsett om man har rent mjöl i påsen eller ej. När de känsliga uppgifterna fanns i pappersform var det ganska enkelt att skydda dessa för obehöriga, det var bara att låsa in dem i ett säkerhetsskåp. När filerna blir digitala blir hela situationen komplex, för det första så är datorer stöldbegärliga, och även fastlåsta datorer kan stjälas om förövaren har gott om tid på sig.
USB-minnen och bärbara datorer försvinner dagligen. Sedan har vi hela kedjan av virus och trojaner som kan lägga beslag på filer som verkar intressanta.
Som sagt, jag är splittrad om det hela... Å ena sidan så håller jag med om att polisen inte ska få tillgång till vissa uppgifter, men å andra sidan så tycker jag att det är fel att helt freda vissa yrkesgruppers datorer från brottsutredningar då datorer kan innehålla uppgifter som är direkt avgörande för utredningen.
Intressant
Etiketter:
demokrati,
funderingar,
it-säkerhet,
kryptering,
nätverkssäkerhet,
övervakning
2009-03-28
Vem skriver jag för?
Jag har funderat lite över vem det egentligen är jag skriver för när jag bloggar. Många av mina inlägg är kommentarer och reflektioner över vad andra redan skrivit, medan andra bara är svammel och egna funderingar.
Så vem, eller vilka, är det egentligen jag riktar mina inlägg till?
Den frågan har malt i min hjärna till och från, och nästan varenda gång har jag kommit fram till att den enda läsaren jag egentligen skriver för är mig själv.
Detta avspeglas i en del inlägg som jag efteråt har insett att de kanske inte var så genomtänkta, eller alltför genomtänkta. Rent personliga reflektioner av privat natur skriver jag dock inte här, det skrivs på annat håll under annat namn (några vet sannolikt var, några har misstankar och ytterligare andra har ingen aning). Detta upplägget beror på att jag ville ha en skillnad mellan funderingar som handlade om politik (på ett eller annat sätt) och det allra mest privata.
Vissa saker vill jag ska ha absolut offentlighet, vissa saker vill jag att folk som hittar det ska läsa och ytterligare vissa saker vill jag att endast ett utvalt fåtal ska få läsa.
Vissa kommer nu att tolka detta som att jag skriver saker som jag inte står för personligen, men så är det inte. Det handlar mer om att dela med sig av väl valda delar av mig och just denna platsen dedikerade jag åt i första hand något som kan ses som politiska kommentarer. Jag valde att gå under det nickname som många känner mig och det gör att många personer, som aldrig ens träffat mig, kan anta vem det är som skriver.
Jag har fått frågan varför jag skriver på skilda ställen och svaret är att jag vill ha en skillnad mellan att kommentera och reflektera över externa saker och att reflektera och kommentera mig själv. Jag skulle kunna fortsätta som innan och blanda friskt på ett och samma ställe, problemet är att de som endast är intresserade av mig inte orkar leta igenom en massa kommentarer om "världsliga saker" och omvänt så känner jag att de som är intresserade av mina åsikter och synpunkter på olika "världsliga saker" inte är speciellt sugna på att plöja igenom en massa kommentarer om att det regnar eller att någon ska skicka saltet.
Men till syvende og sisdt; den jag riktar det jag skriver till, oavsett om det är här eller på annat ställe, är mig och endast mig. Därför blir mina inlägg som de blir, så är det bara...
Det finns dock ett undantag från ovanstående; det jag skriver på Ung Pirat Växjö riktar sig till medlemmar och övriga intresserade, där skriver jag i egenskap av styrelsemedlem och därför utelämnar jag många personliga reflektioner.
Nu ska jag sova så att jag hinner med bussen till Ronneby för manusarbete. Ha det fint därute ni som följer min blogg, jag gav er ett väldigt personligt inlägg denna gången. Varför vet jag inte, men jag tror att det handlade om att jag ville skriva av mig lite...
Så vem, eller vilka, är det egentligen jag riktar mina inlägg till?
Den frågan har malt i min hjärna till och från, och nästan varenda gång har jag kommit fram till att den enda läsaren jag egentligen skriver för är mig själv.
Detta avspeglas i en del inlägg som jag efteråt har insett att de kanske inte var så genomtänkta, eller alltför genomtänkta. Rent personliga reflektioner av privat natur skriver jag dock inte här, det skrivs på annat håll under annat namn (några vet sannolikt var, några har misstankar och ytterligare andra har ingen aning). Detta upplägget beror på att jag ville ha en skillnad mellan funderingar som handlade om politik (på ett eller annat sätt) och det allra mest privata.
Vissa saker vill jag ska ha absolut offentlighet, vissa saker vill jag att folk som hittar det ska läsa och ytterligare vissa saker vill jag att endast ett utvalt fåtal ska få läsa.
Vissa kommer nu att tolka detta som att jag skriver saker som jag inte står för personligen, men så är det inte. Det handlar mer om att dela med sig av väl valda delar av mig och just denna platsen dedikerade jag åt i första hand något som kan ses som politiska kommentarer. Jag valde att gå under det nickname som många känner mig och det gör att många personer, som aldrig ens träffat mig, kan anta vem det är som skriver.
Jag har fått frågan varför jag skriver på skilda ställen och svaret är att jag vill ha en skillnad mellan att kommentera och reflektera över externa saker och att reflektera och kommentera mig själv. Jag skulle kunna fortsätta som innan och blanda friskt på ett och samma ställe, problemet är att de som endast är intresserade av mig inte orkar leta igenom en massa kommentarer om "världsliga saker" och omvänt så känner jag att de som är intresserade av mina åsikter och synpunkter på olika "världsliga saker" inte är speciellt sugna på att plöja igenom en massa kommentarer om att det regnar eller att någon ska skicka saltet.
Men till syvende og sisdt; den jag riktar det jag skriver till, oavsett om det är här eller på annat ställe, är mig och endast mig. Därför blir mina inlägg som de blir, så är det bara...
Det finns dock ett undantag från ovanstående; det jag skriver på Ung Pirat Växjö riktar sig till medlemmar och övriga intresserade, där skriver jag i egenskap av styrelsemedlem och därför utelämnar jag många personliga reflektioner.
Nu ska jag sova så att jag hinner med bussen till Ronneby för manusarbete. Ha det fint därute ni som följer min blogg, jag gav er ett väldigt personligt inlägg denna gången. Varför vet jag inte, men jag tror att det handlade om att jag ville skriva av mig lite...
Etiketter:
funderingar,
svammel,
vardag
Ipred-helgen
Tänkte egentligen inte blogga alls ikväll, men efter mitt snabbvarv så blev det svårt att låta bli. NyTeknik konstaterar att bredbandsleverantörerna inte har någon beredskap för den sista Ipred-fria helgen. Dock så får den sista meningen i artikeln det att vända sig i magen på mig:
Fildelaren i detta fallet är den som står som innehavare av internetabonnemanget och inte nödvändigtvis den som laddat upp eller ned.
Ignorerar i detta fallet innebär att man inte snällt betalar det rättighetshavaren säger att man är skyldig för ett brott man kanske inte ens har begått, ignorera varningen kan innebära att man påpeka vänligt för rättighetsinnehavaren att man inte alls har fildelat det aktuella verket.
Jag kan inte hjälpa det, men jag tycker att Ny Teknik (som är en tidning jag gillar) brister lite i sin artikel genom det jag citerar ovan. För det första så finns det inga som helst garantier för att det är den enskilde fildelaren som får "varningsbrevet" (kravbrevet) eftersom det inte behöver vara den som tecknat abonnemanget som filderlar!
OCH man kan stämmas inför domstol även om man inte ignorerar varningsbrevet!
Jag kan i lugn och sansad ton bemöta "varningsbrevet" och påpeka att jag inte alls har laddat upp, eller ned, verket XX. Enligt Ny Teknik räcker detta för att jag ska slippa domstolen, enligt lagen som träder i kraft är det inte alls så.
Enligt Ipred kan rättighetsinnehavaren välja, efter att ha fått ut namnet, att kontakta mig med ett "varningsbrev" och hota med domstol, men det är inget krav. De kan välja att stämma mig direkt. Sannolikt kommer de dock inte att göra det eftersom det är "ärligare" att göra upp i godo utanför rätten, men om de får ett svar som säger "Jag vet att jag aldrig fildelat verket XX, så go ahead med domstolen..." så kommer det dras till domstol.
Summa summarum; artikeln i Ny Teknik innehåller två stora fel; det första är att det inte är den enskilde fildelaren som kommer få varningsbrevet och den andra är att det kan gå till domstol även om man bemöter "varningsbrevet".
Och min kommentar till det hela är dåligt Ny Teknik! Riktigt jävla dåligt!
Intressant
"Ett första varningsbrev skickas ut till den enskilde fildelaren. Om han eller hon ignorerar varningen kan rättighetsinnehavaren stämma fildelaren i domstol."Märk väl; det är endast den enskilde fildelaren som kommer få varningsbrevet och märk väl att om han eller hon ignorerar varningen så kan rättighetsinnehavaren dra det hela till domstol.
Fildelaren i detta fallet är den som står som innehavare av internetabonnemanget och inte nödvändigtvis den som laddat upp eller ned.
Ignorerar i detta fallet innebär att man inte snällt betalar det rättighetshavaren säger att man är skyldig för ett brott man kanske inte ens har begått, ignorera varningen kan innebära att man påpeka vänligt för rättighetsinnehavaren att man inte alls har fildelat det aktuella verket.
Jag kan inte hjälpa det, men jag tycker att Ny Teknik (som är en tidning jag gillar) brister lite i sin artikel genom det jag citerar ovan. För det första så finns det inga som helst garantier för att det är den enskilde fildelaren som får "varningsbrevet" (kravbrevet) eftersom det inte behöver vara den som tecknat abonnemanget som filderlar!
OCH man kan stämmas inför domstol även om man inte ignorerar varningsbrevet!
Jag kan i lugn och sansad ton bemöta "varningsbrevet" och påpeka att jag inte alls har laddat upp, eller ned, verket XX. Enligt Ny Teknik räcker detta för att jag ska slippa domstolen, enligt lagen som träder i kraft är det inte alls så.
Enligt Ipred kan rättighetsinnehavaren välja, efter att ha fått ut namnet, att kontakta mig med ett "varningsbrev" och hota med domstol, men det är inget krav. De kan välja att stämma mig direkt. Sannolikt kommer de dock inte att göra det eftersom det är "ärligare" att göra upp i godo utanför rätten, men om de får ett svar som säger "Jag vet att jag aldrig fildelat verket XX, så go ahead med domstolen..." så kommer det dras till domstol.
Summa summarum; artikeln i Ny Teknik innehåller två stora fel; det första är att det inte är den enskilde fildelaren som kommer få varningsbrevet och den andra är att det kan gå till domstol även om man bemöter "varningsbrevet".
Och min kommentar till det hela är dåligt Ny Teknik! Riktigt jävla dåligt!
Intressant
Etiketter:
fildelning,
IPRED,
irritation,
pirater
2009-03-24
Ett Australiskt steg i rätt riktning
Det har ju pratats en del om Australiens kommande internetcensurering, nu verkar det dock som att förslaget får sig en rejält törn då Australiens tredje största internetleverantör drar sig ur samarbetet med myndigheterna.
Enligt uppgifter så samarbetade leverantören med myndigheterna för att få politikerna att förstå hur ogenomtänkt idén är. Tyvärr så tror jag att politikerna i Australien funkar på samma sätt som våra egna i Sverige. Saker man inte förstår behöver man inte sätta sig in i mer än tillräckligt för att få till ett lagförslag som ser fint ut på pappret.
Om sedan några svettiga och finniga tekniker kommer och säger att den fina lagen inte funkar av en eller annan anledning så har de bara missförstått det hela eftersom de inte kan läsa lagar och behöver därför inte lyssnas på.
Jag har tidigare skrivit om att filtrering av internet inte är någon bra idé på flera plan, där den allra största är att det är direkt odemokratiskt.
HAX har apropå det några funderingar kring planen bakom telekompaketet och det verkar på hans text som att målet är att göra om Internet till någon form av kabeltv där man har ett fritt basutbud och sedan får betala för allt utöver det. Skrämmande sa Bill.
Något som man dock bör lyssna på är Johan Bakkes piratversion av Den ena handen vet vad den andra gör med text skriven av Christian Engström.
Intressant
Enligt uppgifter så samarbetade leverantören med myndigheterna för att få politikerna att förstå hur ogenomtänkt idén är. Tyvärr så tror jag att politikerna i Australien funkar på samma sätt som våra egna i Sverige. Saker man inte förstår behöver man inte sätta sig in i mer än tillräckligt för att få till ett lagförslag som ser fint ut på pappret.
Om sedan några svettiga och finniga tekniker kommer och säger att den fina lagen inte funkar av en eller annan anledning så har de bara missförstått det hela eftersom de inte kan läsa lagar och behöver därför inte lyssnas på.
Jag har tidigare skrivit om att filtrering av internet inte är någon bra idé på flera plan, där den allra största är att det är direkt odemokratiskt.
HAX har apropå det några funderingar kring planen bakom telekompaketet och det verkar på hans text som att målet är att göra om Internet till någon form av kabeltv där man har ett fritt basutbud och sedan får betala för allt utöver det. Skrämmande sa Bill.
Något som man dock bör lyssna på är Johan Bakkes piratversion av Den ena handen vet vad den andra gör med text skriven av Christian Engström.
Intressant
Etiketter:
demokrati,
funderingar,
it-säkerhet,
musik,
politik
2009-03-23
Lösa funderingar om flygtid och luftförsvar
Michael Gajditza ställde upp ett intressant exempel tidigare idag där han angriper terrorist-argumentet som FRA-förespråkarna använder frekvent.
Jag kunde inte låta bli att räkna lite på när jaktflyg från någon av Sveriges tre flygflottiljer skulle kunna vara på plats för att plocka ned de två Cessnorna. Resultaten låg strax över tjugo minuter.
Nu efter middagen så kom jag på att hela situationen är ännu mer komplex. För det första så kan vi utgå från att luftförsvaret måste skjuta ned de båda flygplanen (folk som flyger flygplan fullspäckade med sprängmedel är antagligen inte speciellt rädda för att dö) på långt avstånd för att inte riskera de egna flygplanen.
Vidare så måste man möta de "fientliga" planen på ett ställe där risken för skador på marken är minimal.
Om vi då tänker oss att man gör samma arrangemang på Rosenbad som man har på Vita Huset, nämligen luftvärnsrobotar så har vi löst problemet med flygtiden för jaktflyget. Men att skjuta en luftvärnsrobot mot ett flygplan över tättbebyggt område är ingen vidare bra idé. Sannolikt skulle lika många personer skadas och dö av splitter och nedfallande flygplansdelar om man sköt ner planen som om man lät dem träffa sina respektive mål.
Alltså är även detta en dålig lösning på ett teoretiskt problem...
Oavsett om huvudstaden har ett luftförsvar så måste planen stoppas redan innan, eller precis efter, de lämnat startbanan. Gör man inte det så måste man få ner dem på en säker plats, och väljer piloterna "rätt" flygväg så kan detta bli mycket svårt. Sedan kan jag faktiskt tänka mig att det hela kompliceras ännu mer av lagar som reglerar militärens stöd och våldsanvändning i civila sammanhang.
Komplicerat sa Bill...
"Antag att man, mot förmodan, med hjälp av FRA-lagens bestämmelser om signalspaning skulle få reda på att två stycken tvåmotoriga Cessnor lyft från Örebro flygfält fyllda med sprängmedel och att deras mål var Kaknästornet och Riksdagshuset i Stockholm.
Återstående tid innan de är framme är, då meddelandet tolkats klart, 18 minuter.
I det läget är det bara att sätta sig ned och vänta på smällen eftersom huvudstaden saknar luftförsvar."
Jag kunde inte låta bli att räkna lite på när jaktflyg från någon av Sveriges tre flygflottiljer skulle kunna vara på plats för att plocka ned de två Cessnorna. Resultaten låg strax över tjugo minuter.
Nu efter middagen så kom jag på att hela situationen är ännu mer komplex. För det första så kan vi utgå från att luftförsvaret måste skjuta ned de båda flygplanen (folk som flyger flygplan fullspäckade med sprängmedel är antagligen inte speciellt rädda för att dö) på långt avstånd för att inte riskera de egna flygplanen.
Vidare så måste man möta de "fientliga" planen på ett ställe där risken för skador på marken är minimal.
Om vi då tänker oss att man gör samma arrangemang på Rosenbad som man har på Vita Huset, nämligen luftvärnsrobotar så har vi löst problemet med flygtiden för jaktflyget. Men att skjuta en luftvärnsrobot mot ett flygplan över tättbebyggt område är ingen vidare bra idé. Sannolikt skulle lika många personer skadas och dö av splitter och nedfallande flygplansdelar om man sköt ner planen som om man lät dem träffa sina respektive mål.
Alltså är även detta en dålig lösning på ett teoretiskt problem...
Oavsett om huvudstaden har ett luftförsvar så måste planen stoppas redan innan, eller precis efter, de lämnat startbanan. Gör man inte det så måste man få ner dem på en säker plats, och väljer piloterna "rätt" flygväg så kan detta bli mycket svårt. Sedan kan jag faktiskt tänka mig att det hela kompliceras ännu mer av lagar som reglerar militärens stöd och våldsanvändning i civila sammanhang.
Komplicerat sa Bill...
Etiketter:
fra,
funderingar,
terrorism
Så var det dags igen då.
Ännu ett band som går med förlust eftersom folk laddar ner deras skiva istället för att köpa den. Man kan ju fundera lite på varför folk inte köper skivan, trots att den ligger på topplistan och spelas i SR P4.
För det första så släpttes skivan exklusivt på Coop, och nu kan jag bara tala för mig själv men närmaste Coop-butik ligger fyra mil härifrån. Och när jag handlar så brukar jag inte leta efter skivor...
Media verkar också vara en bov i dramat eftersom de inte skriver om annat än Idol och Melodifestivalen, vet ju inte om jag kan hålla med om det eftersom både DN och SvD skriver rätt mycket om annan musik på sina kultursidor med jämna mellanrum.
Och i Marklunds krönika sägs något väldigt intressant nämligen
Posten tar inte fullt ansvar för vad de skickar ut, hade de gjort det så hade man inte kunnat köpa droger på postorder eller hur? Verktygstillverkarna tar inte fullt ansvar för verktygen de skickar ut på marknaden, hade de gjort det hade inbrotten minskat dratiskt.
Bombrecept har jag redan tagit upp och mig veterligen så är det inte förbjudet att publicera sådana, brottet begås först när någon bygger en bomb (någon som vet får gärna kommentera detta eftersom jag bara antar). Självmordsreklam är något helt nytt i min värld, men jag tror knappast att det heller är olagligt.
Hursomhelst så kommer det riktigt otäcka i slutet. Nätet går att filtrera, kineserna klarar det ju.
Jag har tidigare påpeka att medieindustrin har en riktigt rutten bild på vad demokrati innebär, och ett band som sitter och säger att "Eftersom Kineserna fixar filtrering av internet så kan kan vi också fixa det" kommer inte få en spänn av mig någonsin. Men de behöver inte oroa sig för att jag kommer ladda ned deras skiva heller, bandet Stockholm Stoner hamnade på min svarta lista över band som aldrig någonsin kommer få spelas i min lägenhet.
"Det går att sätta filter på nätet, kineserna klarar det ju."
Andra saker som kineserna klarar av är att fängsla personer med fel åsikter, misshandla nyss nämnda personer och avrätta dem. Men det kanske är något som medieindustrin också vill göra, vad vet jag?
Andra som kommenterar:
Brokep som dessutom inte lyckades hitta det aktuella albumet på de fem största fildelningstjänsterna, men han hittade dem på Myspace. Så var nedladdningarna komifrån är höljt i dunkel. Kanske någon superfildelningstjänst som endast invigda känner till?
Hanna Wagenius
Anna Troberg
Christian Engström
Frihet, fildelning och feminism
Leo Erlandsson
Opassande
Marcus Fridholm
Intressant
Uppdatering: Sanning eller konsekvens har en spaning om hur Stockholm Stoner fick fram siffran på hur många nedladdningar de varit utsatta för. Uppgifterna kommer ursprungligen från kommentarerna på en Myspace-sida. Och jag håller kvar min tidigare ståndpunkt om att Stockholm Stoner är svartlistade i min lägenhet med tillägget att allt man hittar på Internet inte är sant...
(Tipstack HDR-fotografen)
För det första så släpttes skivan exklusivt på Coop, och nu kan jag bara tala för mig själv men närmaste Coop-butik ligger fyra mil härifrån. Och när jag handlar så brukar jag inte leta efter skivor...
Media verkar också vara en bov i dramat eftersom de inte skriver om annat än Idol och Melodifestivalen, vet ju inte om jag kan hålla med om det eftersom både DN och SvD skriver rätt mycket om annan musik på sina kultursidor med jämna mellanrum.
Och i Marklunds krönika sägs något väldigt intressant nämligen
"Internetleverantörerna måste ta fullt ansvar för vad de skickar ut. Om deras bredband används för att stjäla, eller att sprida barnporr, bombrecept eller självmordsreklam så ska de bötfällas. Det går att sätta filter på nätet, kineserna klarar det ju."
Posten tar inte fullt ansvar för vad de skickar ut, hade de gjort det så hade man inte kunnat köpa droger på postorder eller hur? Verktygstillverkarna tar inte fullt ansvar för verktygen de skickar ut på marknaden, hade de gjort det hade inbrotten minskat dratiskt.
Bombrecept har jag redan tagit upp och mig veterligen så är det inte förbjudet att publicera sådana, brottet begås först när någon bygger en bomb (någon som vet får gärna kommentera detta eftersom jag bara antar). Självmordsreklam är något helt nytt i min värld, men jag tror knappast att det heller är olagligt.
Hursomhelst så kommer det riktigt otäcka i slutet. Nätet går att filtrera, kineserna klarar det ju.
Jag har tidigare påpeka att medieindustrin har en riktigt rutten bild på vad demokrati innebär, och ett band som sitter och säger att "Eftersom Kineserna fixar filtrering av internet så kan kan vi också fixa det" kommer inte få en spänn av mig någonsin. Men de behöver inte oroa sig för att jag kommer ladda ned deras skiva heller, bandet Stockholm Stoner hamnade på min svarta lista över band som aldrig någonsin kommer få spelas i min lägenhet.
"Det går att sätta filter på nätet, kineserna klarar det ju."
Andra saker som kineserna klarar av är att fängsla personer med fel åsikter, misshandla nyss nämnda personer och avrätta dem. Men det kanske är något som medieindustrin också vill göra, vad vet jag?
Andra som kommenterar:
Brokep som dessutom inte lyckades hitta det aktuella albumet på de fem största fildelningstjänsterna, men han hittade dem på Myspace. Så var nedladdningarna komifrån är höljt i dunkel. Kanske någon superfildelningstjänst som endast invigda känner till?
Hanna Wagenius
Anna Troberg
Christian Engström
Frihet, fildelning och feminism
Leo Erlandsson
Opassande
Marcus Fridholm
Intressant
Uppdatering: Sanning eller konsekvens har en spaning om hur Stockholm Stoner fick fram siffran på hur många nedladdningar de varit utsatta för. Uppgifterna kommer ursprungligen från kommentarerna på en Myspace-sida. Och jag håller kvar min tidigare ståndpunkt om att Stockholm Stoner är svartlistade i min lägenhet med tillägget att allt man hittar på Internet inte är sant...
(Tipstack HDR-fotografen)
Etiketter:
fildelning,
IPRED,
musik
Ett litet boktips
Egentligen skulle jag sova just nu, men det har inte gått så bra eftersom jag har legat och skrattat åt boken "Krya på er!" av Rickard Fuchs.
Boken räddade jag från farsans bokhylls-utrensning när jag var hemma sist, och jag började läsa den i sängen ikväll. Boken är en novellsamling (eller ja, något åt det hållet) med medicinskt tema (eller, nåt åt det hållet) och är på sina ställen hysteriskt rolig.
Ett exempel är "Formulär att ifylla innan ni går till läkare" där följande kan läsas:
Ett annat hysteriskt roligt kapitel är kapitlet "Remisser" där en patient remitteras igenom tio (minst) läkare pågrund av ett blodprov som ingen vet vad de ska göra åt och kapitlet "Psykoanalys" ger en inblick i hur psykologutbildningen går till och varför psykologer ofta upplevs som lite mystiska.
En mycket läsvärd bok enligt mig, men å andra sidan så har jag ganska underlig humor har jag hört...
Nu sömn.
Boken räddade jag från farsans bokhylls-utrensning när jag var hemma sist, och jag började läsa den i sängen ikväll. Boken är en novellsamling (eller ja, något åt det hållet) med medicinskt tema (eller, nåt åt det hållet) och är på sina ställen hysteriskt rolig.
Ett exempel är "Formulär att ifylla innan ni går till läkare" där följande kan läsas:
Detta formulär är givetvis sekretessbelagt.
Ingen mer än Er läkare kommer att läsa det.
Och sköterskan och sjukvårdsbiträdena, förstås.
Och städerskan som städar läkarmottagningen, förstås.
Och andra patienter som råkar få syn på det, förstås.
(...)
Om något eller några av Era svar i Ert formulär bedöms vara av allmänt intresse, kommer dessa att publiceras i kvällstidningarna.
Givetvis kommer då inte Ert namn att nämnas, utan bara Ert födelsenummer, Era initialer och Er adress. Fullständig sekretess råder.
Ett annat hysteriskt roligt kapitel är kapitlet "Remisser" där en patient remitteras igenom tio (minst) läkare pågrund av ett blodprov som ingen vet vad de ska göra åt och kapitlet "Psykoanalys" ger en inblick i hur psykologutbildningen går till och varför psykologer ofta upplevs som lite mystiska.
En mycket läsvärd bok enligt mig, men å andra sidan så har jag ganska underlig humor har jag hört...
Nu sömn.
2009-03-22
Rent mjöl i påsen
Argumentet "Men vi som har rent mjöl i påsen behöver inte oroa oss" har vid ett flertal tillfällen sågats, styckats och eldats upp.
I vilket fall som helst så kom jag och tänka på det argumentet och FRA-lagen nyss när jag stod och lagade mat och kunde inte riktigt släppa det hela. Det är nämligen så att under min skoltid har jag producerat ett antal arbeten om diverse olika saker och några av dessa arbetena krävde research som kunde upplevas som suspekt.
Det är i första hand tre arbeten som jag tror att jag inte skulle ha gjort ifall FRA-lagen hade varit i drift vid den tidpunkten. Ett av arbetena handlade om kemiska och biologiska stridsmedel, ett annat handlade om sprängmedel och ett tredje handlade om höger- och vänsterextrema grupper och deras metoder.
De två första arbetena ledde mig till sidor av kemisk natur (för att uttrycka mig diplomatiskt) och det sista arbetet ledde mig en hel hög med åsiktssidor och även en del "tips-och-tricks" (jag hade även ett samtal med it-enheten på skolan när jag genomförde detta arbetet eftersom vissa av sidorna bröt mot skolans policy).
I vilket fall som helst, jag har rent mjöl i min påse men trafiken jag skapade under researchen för dessa arbetena skulle mycket väl kunna anses som suspekt för någon utomstående (det var därför jag tog snacket med IT-avdelningen innan för att slippa en massa tråkigheter senare).
För att förklara lite djupare; jag har läst texter om hur man tillverkar krut, bomullskrut och nitroglycerin (för att ta några exempel), jag har läst texter om hur man framställer Botulinumtoxin och nervgaser (med relativt enkla medel) men jag har aldrig omsatt detta i praktik och jag skulle aldrig få för mig att göra det heller.
Men någon som utifrån ser denna trafiken kan definitivt dra slutsatsen att jag kommer omsätta det i praktik, om man dessutom kryddar hela coctailen med trafik till diverse extrema gruppers webbplatser så borde saken stå tämligen klar vad som är pågång...
Exemplet ovan kan bemötas med repliken "Men låt bli att göra sådana arbeten då.".
Även den repliken faller eftersom vissa uppgifter kräver djupare efterforskningar inom ett område, och uppgifterna kan verka suspekta utifrån. Tillexempel så har jag gjort ett arbete om smittskydd inom vården och då är uppgifter om miljökrav på bakterier och virus ganska relevanta, dessa uppgifterna kan å andra sidan användas just för att odla de aktuella mikroorganismerna.
Faran med övervakningslagarna är, som sagts förut, att man skapar ett samhälle med självcensur. Man undviker medvetet vissa saker just för att det utifrån kan se ut som att man har något skumt på gång.
Och när det gäller rent mjöl i påsen så faller det platt eftersom vi inte vet vad som är rent mjöl eftersom det är belagt med sekretess, och något som för oss förefaller vara oskyldigt kan taget ur sitt sammanhang verka suspekt.
Man kan ju bara ta exemplet med krypterad och anonymiserad trafik; bara det faktumet att trafiken är krypterad gör den intressant och bara det faktum att man aktivt vidtar åtgärder för att försvåra spårning gör den intressant. Men trafiken kan vara av harmlös natur, det kan tillexempel handla om någon som vill tipsa en tidning anonymt utan risk för reprissalier.
Nu ska jag avnjuta min middag då den borde vara klar ungefär nu.
Intressant
I vilket fall som helst så kom jag och tänka på det argumentet och FRA-lagen nyss när jag stod och lagade mat och kunde inte riktigt släppa det hela. Det är nämligen så att under min skoltid har jag producerat ett antal arbeten om diverse olika saker och några av dessa arbetena krävde research som kunde upplevas som suspekt.
Det är i första hand tre arbeten som jag tror att jag inte skulle ha gjort ifall FRA-lagen hade varit i drift vid den tidpunkten. Ett av arbetena handlade om kemiska och biologiska stridsmedel, ett annat handlade om sprängmedel och ett tredje handlade om höger- och vänsterextrema grupper och deras metoder.
De två första arbetena ledde mig till sidor av kemisk natur (för att uttrycka mig diplomatiskt) och det sista arbetet ledde mig en hel hög med åsiktssidor och även en del "tips-och-tricks" (jag hade även ett samtal med it-enheten på skolan när jag genomförde detta arbetet eftersom vissa av sidorna bröt mot skolans policy).
I vilket fall som helst, jag har rent mjöl i min påse men trafiken jag skapade under researchen för dessa arbetena skulle mycket väl kunna anses som suspekt för någon utomstående (det var därför jag tog snacket med IT-avdelningen innan för att slippa en massa tråkigheter senare).
För att förklara lite djupare; jag har läst texter om hur man tillverkar krut, bomullskrut och nitroglycerin (för att ta några exempel), jag har läst texter om hur man framställer Botulinumtoxin och nervgaser (med relativt enkla medel) men jag har aldrig omsatt detta i praktik och jag skulle aldrig få för mig att göra det heller.
Men någon som utifrån ser denna trafiken kan definitivt dra slutsatsen att jag kommer omsätta det i praktik, om man dessutom kryddar hela coctailen med trafik till diverse extrema gruppers webbplatser så borde saken stå tämligen klar vad som är pågång...
Exemplet ovan kan bemötas med repliken "Men låt bli att göra sådana arbeten då.".
Även den repliken faller eftersom vissa uppgifter kräver djupare efterforskningar inom ett område, och uppgifterna kan verka suspekta utifrån. Tillexempel så har jag gjort ett arbete om smittskydd inom vården och då är uppgifter om miljökrav på bakterier och virus ganska relevanta, dessa uppgifterna kan å andra sidan användas just för att odla de aktuella mikroorganismerna.
Faran med övervakningslagarna är, som sagts förut, att man skapar ett samhälle med självcensur. Man undviker medvetet vissa saker just för att det utifrån kan se ut som att man har något skumt på gång.
Och när det gäller rent mjöl i påsen så faller det platt eftersom vi inte vet vad som är rent mjöl eftersom det är belagt med sekretess, och något som för oss förefaller vara oskyldigt kan taget ur sitt sammanhang verka suspekt.
Man kan ju bara ta exemplet med krypterad och anonymiserad trafik; bara det faktumet att trafiken är krypterad gör den intressant och bara det faktum att man aktivt vidtar åtgärder för att försvåra spårning gör den intressant. Men trafiken kan vara av harmlös natur, det kan tillexempel handla om någon som vill tipsa en tidning anonymt utan risk för reprissalier.
Nu ska jag avnjuta min middag då den borde vara klar ungefär nu.
Intressant
Etiketter:
anonymitet,
datalagringsdirektivet,
fra,
funderingar,
kryptering,
övervakning
Alla dessa lösenord
Aftonbladet har en hyfsad artikel om att skapa bra lösenord i dag, tyvärr så skriver man väldigt lite om olika sätt att skapa bra lösenord på. Istället riktar man in sig på det vanliga att hackers är onda typer som vill åt ditt kontokortsnummer och att det finns program som kör igenom manipulerade ordlistor. Och jag håller inte riktigt med om att ett riktigt bra lösenord ska vara minst åtta tecken, jag vill sätta den gränsen runt tio eftersom åtta tecken har varit en gräns man pratat om de senaste tio åren. Får se om jag återkommer med lite (teoretiska) siffror över hur starkt ett åtta teckens lösenord är.
Själv så håller jag endast två lösenord, och två pinkoder, i huvudet. Resten förvarar jag i programmet password safe som ligger inlagt på usb-stickan i nyckelknippan (och sedan finns ett antal backuper också). Fördelen är att jag då utan problem kan skapa säkra lösenord på många tecken utan att behöva lära mig dem, nackdelen är att någon som snor mitt usb-minne bara behöver forcera ett lösenord för att komma åt samtliga mina lösenord. Och utan backuprutiner innebär dessutom en förlorad usb-pinne att alla mina lösenord är borta.
Men jag tycker ändå att fördelarna med att använda ett lösenordskassaskåp överväger nackdelarna. Mest för att man på ett enkelt sätt kan ha obegränsat antal säkra lösenord till alla sidor som kräver registrering, kruxet är när man behöver logga in fysiskt på en dator (skola, arbete t.ex.) eftersom man inte kan starta programmet innan man loggat in. Men det löser man genom att lära sig det lösenordet också.
Det var allt för idag tror jag bestämt. Nu ska jag duscha efter träningspasset.
(Intressant)
Själv så håller jag endast två lösenord, och två pinkoder, i huvudet. Resten förvarar jag i programmet password safe som ligger inlagt på usb-stickan i nyckelknippan (och sedan finns ett antal backuper också). Fördelen är att jag då utan problem kan skapa säkra lösenord på många tecken utan att behöva lära mig dem, nackdelen är att någon som snor mitt usb-minne bara behöver forcera ett lösenord för att komma åt samtliga mina lösenord. Och utan backuprutiner innebär dessutom en förlorad usb-pinne att alla mina lösenord är borta.
Men jag tycker ändå att fördelarna med att använda ett lösenordskassaskåp överväger nackdelarna. Mest för att man på ett enkelt sätt kan ha obegränsat antal säkra lösenord till alla sidor som kräver registrering, kruxet är när man behöver logga in fysiskt på en dator (skola, arbete t.ex.) eftersom man inte kan starta programmet innan man loggat in. Men det löser man genom att lära sig det lösenordet också.
Det var allt för idag tror jag bestämt. Nu ska jag duscha efter träningspasset.
(Intressant)
Etiketter:
funderingar,
it-säkerhet,
nätverkssäkerhet
2009-03-20
Dags för offentlig fildelning
Michael Gajditza går ut starkt och siktar in sig på att bli pilotfall för Ipred, jag stödjer idén helhjärtat och hoppas att jag kan få loss medel och tid för att närvara. Hursomhelst så ställer jag gärna upp med tekniskt stöd på olika sätt både före, under och efter om det behövs.
Intressant
Nedanstående är saxat och tejpat från Michaels blogg:
IPRED-lagen trotsas direkt från start
Västerås 090320
I det djupa mörkret, under natten mellan den 31/3 och den ¼ – 09, just då det tolfte och sista slaget från kyrktornets klocka klingat ut och spöktimmen tagit sin början, då kommer det att ske!
Eftersom det är min förhoppning att kunna bryta mörkret och sätta skenet på problemet, skriver jag här och nu denna lite mer formella
INBJUDAN
till representanter för media av alla slag att närvara vid och att dokumentera vad jag hoppas ska bli den första nedladdning/uppladdning som sker, dels i strid med den omstridda IPRED-lagen och dels även bli det första rättsfallet som sedemera kommer att prövas i enlighet med denna lag.
I ett samhälle som blir allt mer slutet och där den enskildes integritet och rättigheter successivt minskar, är det för mig angeläget att skapa en så stor öppenhet och transparens som möjligt kring vad som sker inatt och kring de konsekvenser detta kan tänkas få.
Klyftan mellan politiker och befolkning har nu blivit så djup att den förmodligen är omöjlig att överbrygga med konventionella medel.
Som exempel på detta, kan från FRA-debatten nämnas, att samtliga de försök att få svar från Västmanlands riksdagsledamöter som gruppen Riksdagssvar.se har gjort, har besvarats med total tystnad av sju av länets nio ledamöter. Undantagen är Agneta Berliner (fp) och Kent Persson (v), de övriga har uppenbarligen inte tid för sina väljare.
Den inställningen kommer att leda till fler aktioner i vilka civil olydnad kan komma att utgöra en beståndsdel. Den attityd av icke lyssnande som regeringen mött opinionen i IPRED frågan med är ett ytterligare exempel på varför civil olydnad kan vara den enda framkomliga vägen idag.
Opinionsundersökningar har entydigt visat att IPRED inte har någon folklig förankring och lagar utan legitim förankring hör inte hemma i en rättsstat.
Det är bl.a därför jag nu arrangerar denna ”offentliga fildelning” och samtidigt uppmanar alla andra som har samma uppfattning om den här lagen, att skaffa sig nödvändiga anonymiseringstjänster och att sedan fildela mer än någonsin.
Begränsa samtidigt inköpen av film, musik, spel och böcker till ett minimum.
Branschen har med regeringen som lydigt ombud förklarat sina köpare krig och krigsförklaringen är härmed antagen!
Krigskorrespondenter från intresserade media är VÄLKOMNA till Sevallagatan 5 B i Västerås, 090331 för att på plats följa evenemanget.
Anmälan sker enklast direkt till mig på tele; 0761-698 400 och gärna så snart som möjligt.
Framsteg finner vi lättast och oftast där människor i en bestämd situation bestämmer sig för att sluta lyda.
Intressant
Nedanstående är saxat och tejpat från Michaels blogg:
IPRED-lagen trotsas direkt från start
Västerås 090320
I det djupa mörkret, under natten mellan den 31/3 och den ¼ – 09, just då det tolfte och sista slaget från kyrktornets klocka klingat ut och spöktimmen tagit sin början, då kommer det att ske!
Eftersom det är min förhoppning att kunna bryta mörkret och sätta skenet på problemet, skriver jag här och nu denna lite mer formella
INBJUDAN
till representanter för media av alla slag att närvara vid och att dokumentera vad jag hoppas ska bli den första nedladdning/uppladdning som sker, dels i strid med den omstridda IPRED-lagen och dels även bli det första rättsfallet som sedemera kommer att prövas i enlighet med denna lag.
I ett samhälle som blir allt mer slutet och där den enskildes integritet och rättigheter successivt minskar, är det för mig angeläget att skapa en så stor öppenhet och transparens som möjligt kring vad som sker inatt och kring de konsekvenser detta kan tänkas få.
Klyftan mellan politiker och befolkning har nu blivit så djup att den förmodligen är omöjlig att överbrygga med konventionella medel.
Som exempel på detta, kan från FRA-debatten nämnas, att samtliga de försök att få svar från Västmanlands riksdagsledamöter som gruppen Riksdagssvar.se har gjort, har besvarats med total tystnad av sju av länets nio ledamöter. Undantagen är Agneta Berliner (fp) och Kent Persson (v), de övriga har uppenbarligen inte tid för sina väljare.
Den inställningen kommer att leda till fler aktioner i vilka civil olydnad kan komma att utgöra en beståndsdel. Den attityd av icke lyssnande som regeringen mött opinionen i IPRED frågan med är ett ytterligare exempel på varför civil olydnad kan vara den enda framkomliga vägen idag.
Opinionsundersökningar har entydigt visat att IPRED inte har någon folklig förankring och lagar utan legitim förankring hör inte hemma i en rättsstat.
Det är bl.a därför jag nu arrangerar denna ”offentliga fildelning” och samtidigt uppmanar alla andra som har samma uppfattning om den här lagen, att skaffa sig nödvändiga anonymiseringstjänster och att sedan fildela mer än någonsin.
Begränsa samtidigt inköpen av film, musik, spel och böcker till ett minimum.
Branschen har med regeringen som lydigt ombud förklarat sina köpare krig och krigsförklaringen är härmed antagen!
Krigskorrespondenter från intresserade media är VÄLKOMNA till Sevallagatan 5 B i Västerås, 090331 för att på plats följa evenemanget.
Anmälan sker enklast direkt till mig på tele; 0761-698 400 och gärna så snart som möjligt.
Framsteg finner vi lättast och oftast där människor i en bestämd situation bestämmer sig för att sluta lyda.
Etiketter:
fildelning,
IPRED,
politik
2009-03-18
Don't fix what ain't broken
Har varit nere i Ronneby en vända för att träffa folk och fira min pappas födelsedag, kan meddela att det var trevligt från måndag kväll till idag. Kanske en skvätt stressigt, men så blir det när man bara är nere lite mer än en dag.
Har klagar över att NAS'en är långsam att föra över filer till, kom på att det berodde på nätverkskortet så jag bytte ut det mot ett 100mbits (det som satt i var ett gammalt 10mbits kort eftersom den burken tidigare satt i ett koaxialnät) och jag meckade in ett nytt PATA-kort i burken för att inte ha två diskar på samma ATA-kanal.
Startade upp burken och då började problemen... Först så startade den inte alls, men efter lite handpåläggning så gick den med på att starta. Dock så roade den sig med att slänga UDMA-errors i ansiktet på mig och jag fick bygga om Raiden, eller jag håller på med det nu.
UDMA-felen tror jag att jag kommer tillrätta med om jag ställer ner hastigheten på diskarna till UDMA33 (vilket originalkontroller kör), och i värsta fall PIO4 på samtliga diskar. Det spelar nämligen ingen större roll eftersom ett 100mbit/s nätverkskort klarar av att skyffla ungefär 12.5 MB/s och PIO4 ligger på ungefär 16MB/s (om jag inte tänker och räknar helt fel), och så länge diskarna är snabbare än nätverkskortet så är det lugnt.
Nu ska jag bara vänta på att den går igång ordenligt igen innan jag gör något mer...
Och kom ihåg nu alla barn; försök inte laga saker som inte är sönder, det blir bara fel.
Har klagar över att NAS'en är långsam att föra över filer till, kom på att det berodde på nätverkskortet så jag bytte ut det mot ett 100mbits (det som satt i var ett gammalt 10mbits kort eftersom den burken tidigare satt i ett koaxialnät) och jag meckade in ett nytt PATA-kort i burken för att inte ha två diskar på samma ATA-kanal.
Startade upp burken och då började problemen... Först så startade den inte alls, men efter lite handpåläggning så gick den med på att starta. Dock så roade den sig med att slänga UDMA-errors i ansiktet på mig och jag fick bygga om Raiden, eller jag håller på med det nu.
UDMA-felen tror jag att jag kommer tillrätta med om jag ställer ner hastigheten på diskarna till UDMA33 (vilket originalkontroller kör), och i värsta fall PIO4 på samtliga diskar. Det spelar nämligen ingen större roll eftersom ett 100mbit/s nätverkskort klarar av att skyffla ungefär 12.5 MB/s och PIO4 ligger på ungefär 16MB/s (om jag inte tänker och räknar helt fel), och så länge diskarna är snabbare än nätverkskortet så är det lugnt.
Nu ska jag bara vänta på att den går igång ordenligt igen innan jag gör något mer...
Och kom ihåg nu alla barn; försök inte laga saker som inte är sönder, det blir bara fel.
2009-03-15
En kort kommentar
Före detta vicepresidenten Dick Cheney menar att Obama gör USA mer sårbart för terrorattacker.
Och när det kommer till Bushadministrationens åtgärder i kriget mot terrorismen säger han följande:
"Jag tycker att det var en framgångssaga. Det genomfördes legalt och i samklang med konstitutionen och dess principer, säger Cheney."
Att kriget mot terrorismen är en framgångssaga är det nog få som håller med Cheney om. Hur stort är antalet terrorattacker mot USA efter 11/9 respektive före?
Jag har inte orkat lägga ned någon större energi på att hitta historiska terrorattacker mot USA men min gissning är att Bushadmninstrationens krig inte har hindrat några nya stora attacker mot USA därför att några sådana inte har varit pågång.
Och för att vara helt ärlig så skriver jag det jag skrivit förr, ytterligare attacker är meningslösa eftersom terroristernas mål har nåtts; folk är rädda för nya attacker, staten monterar ner demokratin för att skydda och lägger enorma summor på ett krig man inte kan vinna.
Och när det kommer till Bushadministrationens åtgärder i kriget mot terrorismen säger han följande:
"Jag tycker att det var en framgångssaga. Det genomfördes legalt och i samklang med konstitutionen och dess principer, säger Cheney."
Att kriget mot terrorismen är en framgångssaga är det nog få som håller med Cheney om. Hur stort är antalet terrorattacker mot USA efter 11/9 respektive före?
Jag har inte orkat lägga ned någon större energi på att hitta historiska terrorattacker mot USA men min gissning är att Bushadmninstrationens krig inte har hindrat några nya stora attacker mot USA därför att några sådana inte har varit pågång.
Och för att vara helt ärlig så skriver jag det jag skrivit förr, ytterligare attacker är meningslösa eftersom terroristernas mål har nåtts; folk är rädda för nya attacker, staten monterar ner demokratin för att skydda och lägger enorma summor på ett krig man inte kan vinna.
Etiketter:
funderingar,
svammel,
terrorism
2009-03-13
Kontrollen blinkar blå
Eller ja... Inte blå, men grönt.
Hårddisklampan på NAS'en lyser med fast grönt sken, och det kommer den göra fram tills klockan 20 ungefär. Gjorde en tabbe och bröt strömmen till den och tvingade fram en diskkontroll, och det tar sin lilla tid. Speciellt när maskinen i sig inte är speciellt snabb. Kom dessutom på att jag borde stoppa in ett kontrollerkort till i burken så att jag sätter en disk på varje kanal, som det är nu så är det inte bra på nåt sätt.
En disk sitter på samma tråd som dvd-enheten och tappar därmed prestanda, och de övriga två sitter på samma tråd och tappar därför också prestanda. Och om, Gud förbjude, en disk fallerar finns risken att allt skiter sig eftersom kanalen blockeras. Så ett nytt kontrollerkort ska inhandlas.
Och jag hoppas verkligen att RAM-modulerna funkar med den gamla burken, annars blir jag ledsen i ögat.
Det finns fler kontroller som inte blinkar blått verkar det som. FRA-lagen som har gått som en följetong sedan i somras är på tapeten igen, denna gången så kritiserar FRA och MUST tilläggen till lagen (vad jag förstår), eftersom de innebär att man inte får spana på bland annat utländsk militär som befinner sig i Sverige.
Likaså så förbjuds man att spana på tekniska signaler (d.v.s. radar och liknande) ifall sändare och mottagare befinner sig på svenskt territorium.
Jagkan inte låta bli att småle lite åt det hela, FRA-lagen var trasig från början och den blir bara trasigare och trasigare för varje försök att laga den som man gör. Regeringen kanske ska ta ett steg tillbaka, riva upp lagen och arbeta fram en ny som fungerar från början...
intressant
Hårddisklampan på NAS'en lyser med fast grönt sken, och det kommer den göra fram tills klockan 20 ungefär. Gjorde en tabbe och bröt strömmen till den och tvingade fram en diskkontroll, och det tar sin lilla tid. Speciellt när maskinen i sig inte är speciellt snabb. Kom dessutom på att jag borde stoppa in ett kontrollerkort till i burken så att jag sätter en disk på varje kanal, som det är nu så är det inte bra på nåt sätt.
En disk sitter på samma tråd som dvd-enheten och tappar därmed prestanda, och de övriga två sitter på samma tråd och tappar därför också prestanda. Och om, Gud förbjude, en disk fallerar finns risken att allt skiter sig eftersom kanalen blockeras. Så ett nytt kontrollerkort ska inhandlas.
Och jag hoppas verkligen att RAM-modulerna funkar med den gamla burken, annars blir jag ledsen i ögat.
Det finns fler kontroller som inte blinkar blått verkar det som. FRA-lagen som har gått som en följetong sedan i somras är på tapeten igen, denna gången så kritiserar FRA och MUST tilläggen till lagen (vad jag förstår), eftersom de innebär att man inte får spana på bland annat utländsk militär som befinner sig i Sverige.
Likaså så förbjuds man att spana på tekniska signaler (d.v.s. radar och liknande) ifall sändare och mottagare befinner sig på svenskt territorium.
Jagkan inte låta bli att småle lite åt det hela, FRA-lagen var trasig från början och den blir bara trasigare och trasigare för varje försök att laga den som man gör. Regeringen kanske ska ta ett steg tillbaka, riva upp lagen och arbeta fram en ny som fungerar från början...
intressant
Etiketter:
fra,
funderingar,
svammel,
vardag
2009-03-12
Läckor och häleri på nätet
Ett nytt tag i fildelningskriget; Filmproducenten Anders Birkeland och bolaget GF Studios polisanmäler fildelningssiter för häleri. Jag är inte helt övertygad om ifall jag ska skratta eller gråta åt det hela.
Hursomhelst, om fildelningssiterna döms för häleri så innebär det att man kan dra blocket, tradera och de flesta andra liknande tjänster inför rätta på samma grunder. Och om jag inte missminner mig helt så har det prövats förut utan framgång, märk väl att det är tjänsterna och personerna som driver dem jag pratar om nu. Personerna som står för uppladdningen och nedladdningen (eller säljandet och köpandet) kan mycket väl dömas för häleri...
Det jag blir mest fundersam över är varför man aldrig får höra att produktionsbolag och liknande eftersöker sina läckor? I det aktuella fallet handlar det om en masterkopia som publicerats, dessa har märkningar som gör att de är spårbara. Hur svårt kan det då vara att utreda vem det var som läckte mastern och dra den personen inför rätta?
Om man nu ska klaga på att man förlorar pengar på fildelningen så kan man ju rikta in sig på dessa personer i första hand, eftersom det borde vara dom som orsakar mest skada. Men samtidigt kan jag förstå att det känns bättre att stämma skiten ur medelsvensson istället för att tvinga någon av sina anställda inför skranket.
(Intressant)
Hursomhelst, om fildelningssiterna döms för häleri så innebär det att man kan dra blocket, tradera och de flesta andra liknande tjänster inför rätta på samma grunder. Och om jag inte missminner mig helt så har det prövats förut utan framgång, märk väl att det är tjänsterna och personerna som driver dem jag pratar om nu. Personerna som står för uppladdningen och nedladdningen (eller säljandet och köpandet) kan mycket väl dömas för häleri...
Det jag blir mest fundersam över är varför man aldrig får höra att produktionsbolag och liknande eftersöker sina läckor? I det aktuella fallet handlar det om en masterkopia som publicerats, dessa har märkningar som gör att de är spårbara. Hur svårt kan det då vara att utreda vem det var som läckte mastern och dra den personen inför rätta?
Om man nu ska klaga på att man förlorar pengar på fildelningen så kan man ju rikta in sig på dessa personer i första hand, eftersom det borde vara dom som orsakar mest skada. Men samtidigt kan jag förstå att det känns bättre att stämma skiten ur medelsvensson istället för att tvinga någon av sina anställda inför skranket.
(Intressant)
Etiketter:
fildelning,
funderingar,
pirater
Antipiratbyrån och deras metoder
Att vilka medel som helst är tillåtna i kriget mot terrorismen har vi vetat sedan 9-11, ett annat krig som börjar ta liknande proportioner är kriget mot fildelarna.
Jag tycker hela upplägget är skrämmande, polisen får inte (vad jag har förstått) använda sig av brottsprovokation för att kunna göra tillslag men att en privat intresseorganisation kan göra detta för att sedan tipsa polisen är sinnessjukt. Att antipiratbyrån dessutom begått brott för att samla sina bevis gör det hela etter värre, men det som svider mest är att det inte drogs till domstol.
Och tack vare Ipred så har nu Antipiratbyråns befogenheter ökat ännu mer, nu kan de i princip plocka bort polisen helt ur ekvationen.
När får vi se en granskning av Antipiratbyråns arbetsmetoder? Och varför samarbetar inte polisen med andra intresseorganisationer när de utreder brott? Jag kan tänka mig i alla fall tre olika organisationer som sannolikt skulle bistå polisen med tips om både narkotika och pengatvätt (i utbyte mot vissa garantier).
Att påstå att mardrömsexemplen från andra länder inte går att applicera på Sverige är bara bullshit från våra politiker, vilka är det som kommer utnyttja lagen?
Är det enskilda, ensamma artister som inte kan leva på sitt skapande? Knappast, de som kommer utnyttja lagen är Antipiratbyrån och med deras arbetsmetoder så är Ipred en skänk från ovan.
Hur lång tid kommer det ta innan Antipiratbyrån&co. kommer finnas med på listan över kunder i FRA-butiken? Nu överdrev jag kanske, men jag skulle inte bli förvånad om det kommer ett förslag på ändring av lagarna så att detta kan ske. Tyvärr.
Brott ska utredas av polisen och det stöd polisen får från privata aktörer ska följa regelverket, ska det vara så jävla svårt för våra folkvalda att förstå?
Att sedan fildelningen ses som ett jättestort problem är direkt skrattretande, det finns ett antal andra brott som jag gärna skulle se lika högt prioriterade. Men det kommer aldrig att ske eftersom dessa brotten drabbar oss vanliga dödliga...
Xor, Svensk Myndighetskontroll, Bjärnemalm och Engström kommenterar.
Anna Troberg skriver lite mer om den nya allemansrätten och Lidholm konstaterar att tekniken är snabbare än lagstiftarna.
Emma skriver om att upphovsrättslagstiftningen hindrar innovation och samhällsutveckling och att ett antal artister har skapat en egen lobbyorganisation för att agera motpol mot andra lobbyorganisationer som har agerat i deras namn.
Slutligen så publicerar Scaber Nestor en läsvärd debattartikel, som han och Johan Olson har undertecknat, där man pekar på det orimliga system som just nu används för att ge medieindustrin betalt för eventuellt uteblivna inkomster pågrund av privatkopiering.
Intressant
Jag tycker hela upplägget är skrämmande, polisen får inte (vad jag har förstått) använda sig av brottsprovokation för att kunna göra tillslag men att en privat intresseorganisation kan göra detta för att sedan tipsa polisen är sinnessjukt. Att antipiratbyrån dessutom begått brott för att samla sina bevis gör det hela etter värre, men det som svider mest är att det inte drogs till domstol.
Och tack vare Ipred så har nu Antipiratbyråns befogenheter ökat ännu mer, nu kan de i princip plocka bort polisen helt ur ekvationen.
När får vi se en granskning av Antipiratbyråns arbetsmetoder? Och varför samarbetar inte polisen med andra intresseorganisationer när de utreder brott? Jag kan tänka mig i alla fall tre olika organisationer som sannolikt skulle bistå polisen med tips om både narkotika och pengatvätt (i utbyte mot vissa garantier).
Att påstå att mardrömsexemplen från andra länder inte går att applicera på Sverige är bara bullshit från våra politiker, vilka är det som kommer utnyttja lagen?
Är det enskilda, ensamma artister som inte kan leva på sitt skapande? Knappast, de som kommer utnyttja lagen är Antipiratbyrån och med deras arbetsmetoder så är Ipred en skänk från ovan.
Hur lång tid kommer det ta innan Antipiratbyrån&co. kommer finnas med på listan över kunder i FRA-butiken? Nu överdrev jag kanske, men jag skulle inte bli förvånad om det kommer ett förslag på ändring av lagarna så att detta kan ske. Tyvärr.
Brott ska utredas av polisen och det stöd polisen får från privata aktörer ska följa regelverket, ska det vara så jävla svårt för våra folkvalda att förstå?
Att sedan fildelningen ses som ett jättestort problem är direkt skrattretande, det finns ett antal andra brott som jag gärna skulle se lika högt prioriterade. Men det kommer aldrig att ske eftersom dessa brotten drabbar oss vanliga dödliga...
Xor, Svensk Myndighetskontroll, Bjärnemalm och Engström kommenterar.
Anna Troberg skriver lite mer om den nya allemansrätten och Lidholm konstaterar att tekniken är snabbare än lagstiftarna.
Emma skriver om att upphovsrättslagstiftningen hindrar innovation och samhällsutveckling och att ett antal artister har skapat en egen lobbyorganisation för att agera motpol mot andra lobbyorganisationer som har agerat i deras namn.
Slutligen så publicerar Scaber Nestor en läsvärd debattartikel, som han och Johan Olson har undertecknat, där man pekar på det orimliga system som just nu används för att ge medieindustrin betalt för eventuellt uteblivna inkomster pågrund av privatkopiering.
Intressant
Etiketter:
fildelning,
funderingar,
IPRED,
läsvärt,
pirater,
upphovsrätt
2009-03-11
Så kom alltså diskarna
Var och hämtade mina tre nya hårddiskar i den lokala datorbutiken. Ja ni läste rätt, jag var i en fysisk butik och köpte hårddiskar, trots ett dyrare pris så tycker jag att det var värt de extra kronorna för att snacka lite skit.
Kom hem och började mecka in dem i serverburken, fipplade med BIOS'et så att det skulle autodetektera diskarna, slog på strömmen och datorn tvärdog och hittade inte diskarna. Kom fram till att det sannolikt berodde på att bioset helt enkelt inte kunde tro på att hårddiskarna kunde vara så stora som de påstod. Gick över till det manuella läget och fipplade lite så att bios nu tror att diskarna är på lite mer än 500mb (spelar ingen roll eftersom FreeNAS fixar diskaccessen själv).
Och nu sitter jag och tittar på när RAID5-arrayen byggs, och det går inte snabbt kan jag meddela. Men det gör inte mig speciellt mycket att det tar tid.
Och jag funderar fortfarande över ifall jag ska köra kryptering på diskarna och om RAM-modulerna som jag får nästa vecka kommer att fungera i den gamla burken (jag får dom som i gratis)...
Trivs bra med FreeNAS webb-gränssnitt, känns som att det mesta är lätthittat och man behöver inte fundera speciellt mycket för att förstå vad man ska göra för att få sakerna att funka som man vill.
Och som den nörd jag är så bjuder jag på en bild av bygget, dock utan diskar (ja, det är påsförslutare som håller fläktarna på plats).
Kom hem och började mecka in dem i serverburken, fipplade med BIOS'et så att det skulle autodetektera diskarna, slog på strömmen och datorn tvärdog och hittade inte diskarna. Kom fram till att det sannolikt berodde på att bioset helt enkelt inte kunde tro på att hårddiskarna kunde vara så stora som de påstod. Gick över till det manuella läget och fipplade lite så att bios nu tror att diskarna är på lite mer än 500mb (spelar ingen roll eftersom FreeNAS fixar diskaccessen själv).
Och nu sitter jag och tittar på när RAID5-arrayen byggs, och det går inte snabbt kan jag meddela. Men det gör inte mig speciellt mycket att det tar tid.
Och jag funderar fortfarande över ifall jag ska köra kryptering på diskarna och om RAM-modulerna som jag får nästa vecka kommer att fungera i den gamla burken (jag får dom som i gratis)...
Trivs bra med FreeNAS webb-gränssnitt, känns som att det mesta är lätthittat och man behöver inte fundera speciellt mycket för att förstå vad man ska göra för att få sakerna att funka som man vill.
Och som den nörd jag är så bjuder jag på en bild av bygget, dock utan diskar (ja, det är påsförslutare som håller fläktarna på plats).
Etiketter:
vardag
Digital allemansrätt
Sverige är ett av få länder där vi har istort sett fri tillgång till naturen, grovt sett så får man göra det mesta på andras mark så länge man inte stör eller förstör.
Mårtensson tar upp bollen om en intellektuell allemansrätt.
Det finns en namninsamling och en facebook-grupp där man kan visa sitt stöd för det hela.
Jag stödjer detta initiativ helhjärtat precis som jag stödjer den "vanliga" allemansrätten, och jag ser gärna att även denna allemansrätten kommer in i lagboken. Tyvärr så tror jag inte att den lagstiftande församlingen är mogna för detta steget ännu, dels därför att de verkar väldigt glada för övervakningslagar och dels för att mediamaffians lagförslag inte verkar vara kompatibla med allemansrättsförslaget på alla punkter...
(Intressant)
Mårtensson tar upp bollen om en intellektuell allemansrätt.
Grundstenarna är:
-Att fritt kunna ta del av material och förfoga över det för privat bruk på internet. Det är också allas rätt till information, kunskap bildning och interaktivitet.
-Att fritt kunna röra sig i det virtuella rummet, internet. Intellektuell och interaktiv rörelsefrihet.
-Att fritt kunna var och verka i det virtuella rummet, ha rätt till att inte ge sig tillkänna och att inte bli registrerad där av myndigheter när man vistas där
-Rätten att få brevhemligheten respekterad oberoende av om de utnyttjas elektronisk eller på papper
Det finns en namninsamling och en facebook-grupp där man kan visa sitt stöd för det hela.
Jag stödjer detta initiativ helhjärtat precis som jag stödjer den "vanliga" allemansrätten, och jag ser gärna att även denna allemansrätten kommer in i lagboken. Tyvärr så tror jag inte att den lagstiftande församlingen är mogna för detta steget ännu, dels därför att de verkar väldigt glada för övervakningslagar och dels för att mediamaffians lagförslag inte verkar vara kompatibla med allemansrättsförslaget på alla punkter...
(Intressant)
Etiketter:
bloggosfären,
demokrati,
fildelning,
fra,
IPRED,
läsvärt
2009-03-10
En ny utmaning
Blev återingen utmanad, denna gången av Calandrella, att sammanställa en lista över de för mig tolv viktigaste låtarna. Märk väl att detta är de mest betydelsefulla och inte de bästa låtarna i mitt liv (fast de ligger på min topp-50 i alla fall).
1. ELO - Rockaria
2. Asta Kask - Välkommen Hem
3. Loke - Sången som jag hatar
4. Led Zeppelin - Stairway to heaven
5. Dimmu Borgir - Master of disharmony
6. Helloween - Keeper of the seven keys part II
7. Metallica - The Unforgiven
8. Flogging Molly - If I ever leave this world alive
9. KSMB - 6Noll2
10. Johan Johansson - Världens Bästa Dåliga Exempel
11. Judas Priest - Ram it down
12. Black Sabbath - Paranoid (Denna är i sjukt stark konkurrens med Allan Edwall - Familjeporträtt)
Vilka ska jag hitta på att skicka denna utmaningen vidare till tro?
Det får bli Likt ljudet av brinnande sammet, Sjung mitt hjärta, PiratJanne och Svensk Myndighetskontroll (bara för att jag är nyfiken :D).
Frågan är alltså, vilka tolv låtar har betytt mest för er?
(Denna intressanta utmaning kom ursprungligen från Mymlan.)
1. ELO - Rockaria
2. Asta Kask - Välkommen Hem
3. Loke - Sången som jag hatar
4. Led Zeppelin - Stairway to heaven
5. Dimmu Borgir - Master of disharmony
6. Helloween - Keeper of the seven keys part II
7. Metallica - The Unforgiven
8. Flogging Molly - If I ever leave this world alive
9. KSMB - 6Noll2
10. Johan Johansson - Världens Bästa Dåliga Exempel
11. Judas Priest - Ram it down
12. Black Sabbath - Paranoid (Denna är i sjukt stark konkurrens med Allan Edwall - Familjeporträtt)
Vilka ska jag hitta på att skicka denna utmaningen vidare till tro?
Det får bli Likt ljudet av brinnande sammet, Sjung mitt hjärta, PiratJanne och Svensk Myndighetskontroll (bara för att jag är nyfiken :D).
Frågan är alltså, vilka tolv låtar har betytt mest för er?
(Denna intressanta utmaning kom ursprungligen från Mymlan.)
2009-03-09
Första kommentarerna om Oneswarm
Har nu suttit större delen av dagen och härjat med Oneswarm tillsammans med en nätpolare och de första reaktionerna på det hela är att det märks att det är en tidig version...
Helt stabilt känns inte programmet och dokumentation är något av en bristvara tyvärr.
Vidare så har jag inte fått riktigt klart för mig hur själva delningen funkar, just nu så delar jag bara ut till mina vänner och det jag funderar på är om mina vänners-vänner kan hitta fram till mina filer eller om man bara kan söka bland vänner respektive publika filer...
Vidare så funderar jag på om det man lägger upp som public fungerar precis som om man lägger upp en torrent på TPB eller om ip-skyddet fortfarande är aktivt.
Känner verkligen att jag ska läsa på om detta och försöka begripa mig på de olika nivåerna lite mer innan jag kommer med ett utlåtande.
Det som är mest påfrestande är dock att programmet är relativt buggigt och att dokumentationen inte täcker allt jag vill veta (eller, sannolikt gör den det, men jag hittar det inte).
Intressant
Uppdatering: Det verkar som att Oneswarm är intressant för både Riksarkivet, Rikspolisstyrelsen och Skatteverket...
Helt stabilt känns inte programmet och dokumentation är något av en bristvara tyvärr.
Vidare så har jag inte fått riktigt klart för mig hur själva delningen funkar, just nu så delar jag bara ut till mina vänner och det jag funderar på är om mina vänners-vänner kan hitta fram till mina filer eller om man bara kan söka bland vänner respektive publika filer...
Vidare så funderar jag på om det man lägger upp som public fungerar precis som om man lägger upp en torrent på TPB eller om ip-skyddet fortfarande är aktivt.
Känner verkligen att jag ska läsa på om detta och försöka begripa mig på de olika nivåerna lite mer innan jag kommer med ett utlåtande.
Det som är mest påfrestande är dock att programmet är relativt buggigt och att dokumentationen inte täcker allt jag vill veta (eller, sannolikt gör den det, men jag hittar det inte).
Intressant
Uppdatering: Det verkar som att Oneswarm är intressant för både Riksarkivet, Rikspolisstyrelsen och Skatteverket...
Etiketter:
anonymitet,
fildelning,
funderingar,
nätverkssäkerhet
2009-03-07
Funderingar kring krypterade diskar
I Storbritannien kan man bli straffad ifall man vägrar att uppge sina krypteringsnycklar ifall en brottsutredande myndighet begär tillgång till dem. Anledningen till den lagstiftningen borde stå tämligen klar; de flesta av dagens krypteringsalgoritmer är så säkra att de inte kan forceras utan nyckeln. Och i de fall där man kan forcera dem utan nyckel, så krävs det ofta kompetens och datakapacitet som majoriteten av de brottsutredande myndigheterna saknar.
Nu har jag naturligtvis bortsett från "dåliga" nycklar, vilket förekommer ganska frekvent i de fall där man faktiskt lyckats forcera utan att tidigare haft tillgång till nyckeln.
Hursomhelst så är nu ett Amerikanskt rättsfall uppe på tapeten, där en federal domstol har beslutat att en åtalad måste uppge kryptonycklarna så att polisen kan gå igenom hans beslagtagna hårddisk. Den åtalades advokat har dock dragit det hela ett varv till med hänvisning till konstitutionen där han menar att det sägs att en åtalad inte kan tvingas att bidra med bevisning i ett rättsfall emot honom.
Det jag funderar över är hur det ser ut i Sverige, kan en åtalad tvingas att bidra med bevisning?
Alltså, om jag har en krypterad disk som innehåller filer som krävs för att jag ska bli fälld, kan jag då tvingas att uppge kryptonycklarna?
Kan jag, om jag vägrar, istället åtalas för undanhållande av bevis?
Nu ska jag fortsätta med min sjömansbiff och Piratpartiets årsmöte (jag gillar som sagt årsmöten då jag slipper resa mig ur soffan).
Intressant
Nu har jag naturligtvis bortsett från "dåliga" nycklar, vilket förekommer ganska frekvent i de fall där man faktiskt lyckats forcera utan att tidigare haft tillgång till nyckeln.
Hursomhelst så är nu ett Amerikanskt rättsfall uppe på tapeten, där en federal domstol har beslutat att en åtalad måste uppge kryptonycklarna så att polisen kan gå igenom hans beslagtagna hårddisk. Den åtalades advokat har dock dragit det hela ett varv till med hänvisning till konstitutionen där han menar att det sägs att en åtalad inte kan tvingas att bidra med bevisning i ett rättsfall emot honom.
Det jag funderar över är hur det ser ut i Sverige, kan en åtalad tvingas att bidra med bevisning?
Alltså, om jag har en krypterad disk som innehåller filer som krävs för att jag ska bli fälld, kan jag då tvingas att uppge kryptonycklarna?
Kan jag, om jag vägrar, istället åtalas för undanhållande av bevis?
Nu ska jag fortsätta med min sjömansbiff och Piratpartiets årsmöte (jag gillar som sagt årsmöten då jag slipper resa mig ur soffan).
Intressant
Etiketter:
funderingar,
kryptering,
terrorism
2009-03-06
Stekta sparvar som flyger in i munnen
"Det är bara att ligga på rygg och låta stekta sparvar flyga in i munnen, så fungerar The Pirate Bay för sina användare. Men när mättnadskänslan infinner sig minskar också intresset för att köpa dvd eller gå på bio, det följer av sunt förnuft."
-- Monique Wadsted
Nu handlar förvisso citatet om film, men hade Wadsted företrätt IFPI så hade sannolikt "köpa dvd eller gå på bio" ersatts med "köpa cd-skivor eller betala för nedladdning". Det intressanta är att både svt, ekot och DN idag publicerar uppgifter som säger att 87% av de som tycker att gratis fildelning är bra kan tänka sig att betala.
Det måste ändå vara något fel i den undersökningen, alla som laddar ner gör det ju för att de hatar medieindustrin och vill att dess företrädare ska gå en plågsam död till mötes. Det vet ju alla!
Eller kan det vara så att undersökningen faktiskt pekar på det som har kommit fram upprepade gånger under fildelningsdebatten? Att de lagliga alternativen är värdelösa av olika anledningar?
Kan det vara så att vi vill få tag på det vi vill höra eller se på ett enda ställe och inte på fem? Kan det vara så att vi vill kunna spela upp mediefilen på datorn oavsett operativsystem eller på vår bärbara medieenhet utan en massa krångel?
STIM håller tydligen på med någon historia som ska kolla vad man lyssnar på så att rätt upphovsman får ersättningen, vilket jag förvisso tycker ser bra ut på pappret. Problemet som jag ser det är att detta lilla program måste vara plattformsoberoende, och nu menar jag verkligt plattformsoberoende! Det måste dessutom vara effektivt och helst inte stjäla speciellt mycket resurser och nätverkstrafiken ska hållas på ett minimum. Sen kan man ju fundera över hur de ska lösa det ifall någon lyssnar på musik som gjorts av någon som inte är ansluten till Stim...
Ett annat problem jag ser med STIM's idé är att man fortfarande ska ha förbud mot fildelning vilket gör att det hela faller på sin egen orimlighet.
Ingen uppladdning = ingen nedladdning = inga pengar i detta fallet, och även om man tillåter nedladdning så är uppladdningen fortfarande förbjuden vilket innebär att även om man kan ladda ned lagligt och skänka en slant till rättighetsinnehavarna så finns det inga "lagliga" filer att ladda ned. Alltså måste man vända sig till de lagliga tjänsterna, och deras brister i utbud med mera, och då kan man lika gärna skita i STIM's lilla system. Fast jag kan ha missuppfattat hela idén.
Andra som skriver om detta är Mårtensson och Christian Engström som lyfter fram en massa andra problem med det hela.
När jag ändå är inne på medieindustrin så måste jag tipsa om Thomas Engströms artikel, jag kan inte förneka att jag skrattade mig igenom den, men sen funderade jag lite och började fundera över att faktiskt börja skicka mejl till filmbolagen där jag upplyser dem om olagliga saker.
Andres Lokko skriver några rader om plikten att skriva om läckt musik. Detta fick mig att fundera lite över hela härvan med att saker finns på TPB långt innan det finns i butik. Hur går det till?
Svaret på frågan är enkel; någon läcker det. Sedan om det handlar om journalister som får en promo eller anställda är av underordnad karaktär. Poängen är att det är dessa man ska försöka få tag på om det nu innebär så himla stora förluster för bolagen. Och seriöst, hur svårt kan det vara? Hur många har sådan tillgång till materialet att det kan publiceras veckor och månader innan release? Ett par hundra personer? Och känner man inte till vilka dessa personerna är i ganska stor utsträckning?
Bara några lösryckta tankar om det ämnet.
Slutligen så fick jag idag reda på att en av mina favoritbloggare verkar vara lika glad för att dricka kaffe som jag. Argumentlistan ska skrivas ut och vara nära tillgänlig i fortsättningen :D
(Intressant)
-- Monique Wadsted
Nu handlar förvisso citatet om film, men hade Wadsted företrätt IFPI så hade sannolikt "köpa dvd eller gå på bio" ersatts med "köpa cd-skivor eller betala för nedladdning". Det intressanta är att både svt, ekot och DN idag publicerar uppgifter som säger att 87% av de som tycker att gratis fildelning är bra kan tänka sig att betala.
Det måste ändå vara något fel i den undersökningen, alla som laddar ner gör det ju för att de hatar medieindustrin och vill att dess företrädare ska gå en plågsam död till mötes. Det vet ju alla!
Eller kan det vara så att undersökningen faktiskt pekar på det som har kommit fram upprepade gånger under fildelningsdebatten? Att de lagliga alternativen är värdelösa av olika anledningar?
Kan det vara så att vi vill få tag på det vi vill höra eller se på ett enda ställe och inte på fem? Kan det vara så att vi vill kunna spela upp mediefilen på datorn oavsett operativsystem eller på vår bärbara medieenhet utan en massa krångel?
STIM håller tydligen på med någon historia som ska kolla vad man lyssnar på så att rätt upphovsman får ersättningen, vilket jag förvisso tycker ser bra ut på pappret. Problemet som jag ser det är att detta lilla program måste vara plattformsoberoende, och nu menar jag verkligt plattformsoberoende! Det måste dessutom vara effektivt och helst inte stjäla speciellt mycket resurser och nätverkstrafiken ska hållas på ett minimum. Sen kan man ju fundera över hur de ska lösa det ifall någon lyssnar på musik som gjorts av någon som inte är ansluten till Stim...
Ett annat problem jag ser med STIM's idé är att man fortfarande ska ha förbud mot fildelning vilket gör att det hela faller på sin egen orimlighet.
Ingen uppladdning = ingen nedladdning = inga pengar i detta fallet, och även om man tillåter nedladdning så är uppladdningen fortfarande förbjuden vilket innebär att även om man kan ladda ned lagligt och skänka en slant till rättighetsinnehavarna så finns det inga "lagliga" filer att ladda ned. Alltså måste man vända sig till de lagliga tjänsterna, och deras brister i utbud med mera, och då kan man lika gärna skita i STIM's lilla system. Fast jag kan ha missuppfattat hela idén.
Andra som skriver om detta är Mårtensson och Christian Engström som lyfter fram en massa andra problem med det hela.
När jag ändå är inne på medieindustrin så måste jag tipsa om Thomas Engströms artikel, jag kan inte förneka att jag skrattade mig igenom den, men sen funderade jag lite och började fundera över att faktiskt börja skicka mejl till filmbolagen där jag upplyser dem om olagliga saker.
Andres Lokko skriver några rader om plikten att skriva om läckt musik. Detta fick mig att fundera lite över hela härvan med att saker finns på TPB långt innan det finns i butik. Hur går det till?
Svaret på frågan är enkel; någon läcker det. Sedan om det handlar om journalister som får en promo eller anställda är av underordnad karaktär. Poängen är att det är dessa man ska försöka få tag på om det nu innebär så himla stora förluster för bolagen. Och seriöst, hur svårt kan det vara? Hur många har sådan tillgång till materialet att det kan publiceras veckor och månader innan release? Ett par hundra personer? Och känner man inte till vilka dessa personerna är i ganska stor utsträckning?
Bara några lösryckta tankar om det ämnet.
Slutligen så fick jag idag reda på att en av mina favoritbloggare verkar vara lika glad för att dricka kaffe som jag. Argumentlistan ska skrivas ut och vara nära tillgänlig i fortsättningen :D
(Intressant)
Etiketter:
fildelning,
humor,
pirater
2009-03-04
Hur fan ska man källsortera?
Håller som sagt på att bygga om min serverburk och nyss så började jag fundera över hur man ska källsortera vissa av de överblivna delarna. Tillexempel tre hårddiskar som jag sannolikt aldrig kommer återanvända (storlek från två till tio gigabyte)och en diskettstation som jag inte ens vet om den funkar...
Kan ju meddela att burken ser ut som ett riktigt hemmabygge med två fläktar satta på utsidan av fronten med hjälp av påsförslutare (bild kommer sannolikt någon gång) och en av fläktarna vet jag inte ens om den funkar, men jag tror att den gör det.
Det är inte någon som sitter på en hög gamla RAM-minnen? SDRAM PC100 (PC100-222-620 står det på klisterlappen), minns inte hur mycket minne som sitter i burken, men jag tror det är 128 MB...
Kan ju meddela att burken ser ut som ett riktigt hemmabygge med två fläktar satta på utsidan av fronten med hjälp av påsförslutare (bild kommer sannolikt någon gång) och en av fläktarna vet jag inte ens om den funkar, men jag tror att den gör det.
Det är inte någon som sitter på en hög gamla RAM-minnen? SDRAM PC100 (PC100-222-620 står det på klisterlappen), minns inte hur mycket minne som sitter i burken, men jag tror det är 128 MB...
Etiketter:
skrot
Ett icketäckande partiprogram
Ännu en gång har jag hamnat i diskussionen om Piratpartiet och att vi saknar ett heltäckande partiprogram och bara skjuter in oss på tre frågor, vilket jag brukar behöva påpeka eftersom de flesta påstår att vi bara riktar in oss på fildelningen.
Hursomhelst så fick jag frågan om jag verkligen vill ge Piratpartiet makten över skola, sjukvård, försvaret och skattepolitiken. Och jag tror att mitt svar faktiskt chockade frågeställaren en aning. Jag svarade nämligen ett kort "Ja" på frågan.
Sedan utvecklade jag det hela en del med hjälp av en motfråga; vill du ge miljöpartiet och vänsterpartiet makten över försvaret? Dessa båda partierna är inte direkt några stora fan av försvarsmakten om man säger så. Å andra sidan kan man ställa sig frågan om det, när det kommer till försvaret, om det spelar någon roll ifall det är det blåa eller det röda partiet som styr över dem. Båda verkar vara lika duktiga på att lägga ned och avväpna. Skillnaden är väl att det blåa partiet kallt räknar med att vi ska få hjälp av NATO.
När det kommer till skattepolitiken kan jag, om jag ska vara helt ärlig, inte märkt någon större skillnad i min plånbok sedan det blåa partiet kom till makten. Det kan hänga ihop med att jag inte har världens största inkomst och generellt sett kan skattejämka...
Hursomhelst så utvecklades denna diskussionen vidare i mitt huvud. Det stora felet i Sveriges politik idag är, enligt mig, de gemensamma valplattformarna och de långsiktiga samarbetena mellan partierna. Dessa samarbetena innebär i det långa loppet att vi endast har två partier i riksdagen; det blå och det röda.
2006 lärde jag mig som väljare att partierna kan gå till val på vad som helst, men tack vare samarbetena så är det inte säkert att det man går till val på genomförs.
Jag chockade de flesta av mina kompisar genom att rösta på Centerpartiet, detta gjorde jag endast för att de gick till val på integritetsfrågorna. Nu såhär i efterhand så känner jag att jag lika gärna kunde rösta på Piratpartiet redan då eftersom Centern knappast har levt upp till sitt vallöfte om att skydda integriteten och de tveksamheter jag hade kring piratpartiet i det valet är bortblåsta nu.
Sverige behöver återigen ett vågmästarparti som har sin linje klart och tydligt definierad och klart och tydligt berättar vilka frågor man inte kommer kompromissa om. Miljöpartiet var en gång ett sådant parti, idag så verkar miljöpartiets enda linje tyvärr vara att stödja socialdemokraterna. Miljöfrågorna har kommit upp på agendan, både miljöpartiet och centern driver dem (vad jag har förstått).
Nu är det dags att vi får in ett parti som driver frågorna kring integritet, upphovsrätt och patenträtt så att även dessa kommer upp på agendan. Lagstiftningskarusellen måste hejdas nu innan det är alldeles försent och vi sitter där i en demokratisk diktatur och undrar vadfan det var som hände.
Dessutom är det dags för de etablerade partierna att inse att ideologierna är döda, det är bara att se på politiken som förs idag, och att det nya gardet skjuter in sig på sakfrågor. Och om man som Centerpartiet och Moderaterna tar upp sakfrågor i valkampanjen som det nya gardet bryr sig om och sedan skiter totalt i dem, då har man bokstavligt talat skitit i det blå skåpet. Den "äldre generationen" kanske kan bortse från detta, men vi i den yngre fungerar inte så, vi glömmer inte ett svek som påverkar våra dagliga liv på Internet. Så enkelt är det faktiskt.
Vi glömmer inte heller att vi blev totalt överkörda, vi glömmer inte heller att vi blev idiotförklarade och vi kommer definitivt inte att glömma skillnaden i tekniska kunskaper om hur Internet fungerar i teori och praktik. Kort sagt; vi vill inte ha tekniska analfabeter som inte inser vad det är de sysslar med.
Jag skulle kunna fortsätta älta detta fram och tillbaka hur länge som helst känner jag, men då blir jag antagligen bara arg och det kan påverka mitt skolarbete i negativ riktning.
Hursomhelst så är det snart EU-val, tyvärr så kan jag inte delta i valspurten eftersom jag sannolikt är på annat håll då, vilket är lite trist. Men det är sånt som händer.
Intressant
Hursomhelst så fick jag frågan om jag verkligen vill ge Piratpartiet makten över skola, sjukvård, försvaret och skattepolitiken. Och jag tror att mitt svar faktiskt chockade frågeställaren en aning. Jag svarade nämligen ett kort "Ja" på frågan.
Sedan utvecklade jag det hela en del med hjälp av en motfråga; vill du ge miljöpartiet och vänsterpartiet makten över försvaret? Dessa båda partierna är inte direkt några stora fan av försvarsmakten om man säger så. Å andra sidan kan man ställa sig frågan om det, när det kommer till försvaret, om det spelar någon roll ifall det är det blåa eller det röda partiet som styr över dem. Båda verkar vara lika duktiga på att lägga ned och avväpna. Skillnaden är väl att det blåa partiet kallt räknar med att vi ska få hjälp av NATO.
När det kommer till skattepolitiken kan jag, om jag ska vara helt ärlig, inte märkt någon större skillnad i min plånbok sedan det blåa partiet kom till makten. Det kan hänga ihop med att jag inte har världens största inkomst och generellt sett kan skattejämka...
Hursomhelst så utvecklades denna diskussionen vidare i mitt huvud. Det stora felet i Sveriges politik idag är, enligt mig, de gemensamma valplattformarna och de långsiktiga samarbetena mellan partierna. Dessa samarbetena innebär i det långa loppet att vi endast har två partier i riksdagen; det blå och det röda.
2006 lärde jag mig som väljare att partierna kan gå till val på vad som helst, men tack vare samarbetena så är det inte säkert att det man går till val på genomförs.
Jag chockade de flesta av mina kompisar genom att rösta på Centerpartiet, detta gjorde jag endast för att de gick till val på integritetsfrågorna. Nu såhär i efterhand så känner jag att jag lika gärna kunde rösta på Piratpartiet redan då eftersom Centern knappast har levt upp till sitt vallöfte om att skydda integriteten och de tveksamheter jag hade kring piratpartiet i det valet är bortblåsta nu.
Sverige behöver återigen ett vågmästarparti som har sin linje klart och tydligt definierad och klart och tydligt berättar vilka frågor man inte kommer kompromissa om. Miljöpartiet var en gång ett sådant parti, idag så verkar miljöpartiets enda linje tyvärr vara att stödja socialdemokraterna. Miljöfrågorna har kommit upp på agendan, både miljöpartiet och centern driver dem (vad jag har förstått).
Nu är det dags att vi får in ett parti som driver frågorna kring integritet, upphovsrätt och patenträtt så att även dessa kommer upp på agendan. Lagstiftningskarusellen måste hejdas nu innan det är alldeles försent och vi sitter där i en demokratisk diktatur och undrar vadfan det var som hände.
Dessutom är det dags för de etablerade partierna att inse att ideologierna är döda, det är bara att se på politiken som förs idag, och att det nya gardet skjuter in sig på sakfrågor. Och om man som Centerpartiet och Moderaterna tar upp sakfrågor i valkampanjen som det nya gardet bryr sig om och sedan skiter totalt i dem, då har man bokstavligt talat skitit i det blå skåpet. Den "äldre generationen" kanske kan bortse från detta, men vi i den yngre fungerar inte så, vi glömmer inte ett svek som påverkar våra dagliga liv på Internet. Så enkelt är det faktiskt.
Vi glömmer inte heller att vi blev totalt överkörda, vi glömmer inte heller att vi blev idiotförklarade och vi kommer definitivt inte att glömma skillnaden i tekniska kunskaper om hur Internet fungerar i teori och praktik. Kort sagt; vi vill inte ha tekniska analfabeter som inte inser vad det är de sysslar med.
Jag skulle kunna fortsätta älta detta fram och tillbaka hur länge som helst känner jag, men då blir jag antagligen bara arg och det kan påverka mitt skolarbete i negativ riktning.
Hursomhelst så är det snart EU-val, tyvärr så kan jag inte delta i valspurten eftersom jag sannolikt är på annat håll då, vilket är lite trist. Men det är sånt som händer.
Intressant
Etiketter:
bloggosfären,
demokrati,
funderingar,
irritation,
pirater,
politik
2009-03-03
Vart tog jag vägen?
Fick en kommentar på mitt föregående inlägg som gjorde mig väldigt glad, det var från Michael Gajditza och han frågade vart jag hade tagit vägen och ifall jag var debatt-trött.
Debatt-trött vet jag inte om jag har blivit, det är nog mera så att jag inte riktigt vet hur jag ska formulera mina tankar just nu och jag har inte riktigt koll på vad jag ska skriva om.
Jag hade tankar på att bemöta DN's ledare och deras artikel, men samtidigt så kände jag att det var ganska meningslöst för min del. För det första så är det en hel drös andra som gjort det, för det andra så känner jag lite att de som köpte DN's artikel och ledare bara får vatten på sin kvarn om man dementerar det (konspirationsteorier bygger på att de som ingår i konspirationen aktivt förnekar allt som pekar på konspirationen, om ni som läser detta förstår vad jag menar).
Sedan har jag ett skolarbete som ska skrivas, vilket förvisso är ganska roligt men jag vete fasen om min lärare kommer godkänna det.
Helgen var ganska off för min del då jag hade en vän på besök, fast han följde med till Växjö för att dela ut Ung Pirat-flygblad. Nu blev det dock inga flygblad utdelade eftersom vi inte hade några, så det blev en trevlig piratfika istället där det mesta mellan himmel och jord avhandlades. Bland annat så föddes idén om Anonyma Fildelare, vilket senare blev Stolta Fildelare (förkortningarna gör det hela ännu roligare). Och jag kan ju meddela att man väcker viss uppmärksamhet med en Jolly Roger-flagga modell större.
Idag så har jag påbörjat ombyggnaden av min serverburk genom att slita ut samtliga hårddiskar ur den. Nästa steg är att stoppa in tre nya hårddiskar och bygga en Raid5-array och istället för Linux så blir det FreeNAS. Sen ska jag försöka få till ett vettigt backup-script på mina "arbetsdatorer".
Jag har även, tack vare Ipred, börjat kika lite på Oneswarm och jag kommer sannolikt återkomma med en analys av detta. Har lite dokumentation att plöja igenom först och lite tankar att formulera.
Som avslutning ger jag er denna lilla bild som skapades i lördags efter ett försvarligt antal öl och låten Patrasha med piratölen av The Beerklunkers. Överskriften är medvetet dubbeltydig och definitivt en ordvits. Enjoy!
Så, nu vet ni att jag fortfarande lever. Och debatt-trött är jag inte ännu, jag funderar bara på vad jag ska skriva samtidigt som jag gör annat ;)
(ointressant)
Debatt-trött vet jag inte om jag har blivit, det är nog mera så att jag inte riktigt vet hur jag ska formulera mina tankar just nu och jag har inte riktigt koll på vad jag ska skriva om.
Jag hade tankar på att bemöta DN's ledare och deras artikel, men samtidigt så kände jag att det var ganska meningslöst för min del. För det första så är det en hel drös andra som gjort det, för det andra så känner jag lite att de som köpte DN's artikel och ledare bara får vatten på sin kvarn om man dementerar det (konspirationsteorier bygger på att de som ingår i konspirationen aktivt förnekar allt som pekar på konspirationen, om ni som läser detta förstår vad jag menar).
Sedan har jag ett skolarbete som ska skrivas, vilket förvisso är ganska roligt men jag vete fasen om min lärare kommer godkänna det.
Helgen var ganska off för min del då jag hade en vän på besök, fast han följde med till Växjö för att dela ut Ung Pirat-flygblad. Nu blev det dock inga flygblad utdelade eftersom vi inte hade några, så det blev en trevlig piratfika istället där det mesta mellan himmel och jord avhandlades. Bland annat så föddes idén om Anonyma Fildelare, vilket senare blev Stolta Fildelare (förkortningarna gör det hela ännu roligare). Och jag kan ju meddela att man väcker viss uppmärksamhet med en Jolly Roger-flagga modell större.
Idag så har jag påbörjat ombyggnaden av min serverburk genom att slita ut samtliga hårddiskar ur den. Nästa steg är att stoppa in tre nya hårddiskar och bygga en Raid5-array och istället för Linux så blir det FreeNAS. Sen ska jag försöka få till ett vettigt backup-script på mina "arbetsdatorer".
Jag har även, tack vare Ipred, börjat kika lite på Oneswarm och jag kommer sannolikt återkomma med en analys av detta. Har lite dokumentation att plöja igenom först och lite tankar att formulera.
Som avslutning ger jag er denna lilla bild som skapades i lördags efter ett försvarligt antal öl och låten Patrasha med piratölen av The Beerklunkers. Överskriften är medvetet dubbeltydig och definitivt en ordvits. Enjoy!
Så, nu vet ni att jag fortfarande lever. Och debatt-trött är jag inte ännu, jag funderar bara på vad jag ska skriva samtidigt som jag gör annat ;)
(ointressant)
Etiketter:
vardag
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
