Makten över forskningsresultat

Läser på DN att tidskriften "The international journal of speech, language and the law" har tagit bort en artikel om att lögndetektorer inte fungerar efter påtryckningar från tillverkare av just sådana maskiner.

Slutsatsen i artikeln sägs vara att tillgänglig forskning pekar på att det saknas vetenskapligt stöd för att lögndetektorerna fungerar. En ursäkt från förlaget som publicerade artikeln säger bland annat att företaget Nemesysco, tillverkaren som krävde att artikeln skulle tas bort, borde ha fått vara med och utforma artikeln, och att artikeln innehåller flera felaktigheter.
Man berättar dock inte vilka felaktigheter som finns i artikeln, vilket kunde vara en fin gest mot dem som läst artikeln.

Ännu underligare är det att Nemesysco inte väljer att själva publicera en artikel som bemöter den ursprungliga och demonterar den, vilket antagligen är den vanligaste metoden att bemöta vetenskapliga artiklar på.

Detta är dock inget nytt överhuvudtaget. Flera analyser av kryptoalgoritmen som används i MiFare visade att denna var riktigt osäker, vilket kunde användas för att åka kollektivtrafik gratis eftersom systemet används till detta på vissa ställen.
Reaktionen från tillverkaren NXP var att stämma forskarna. Resultatet av detta? Bland annat att rapporten spreds för vinden på nätet ganska omgående.

Att försöka stoppa artiklar och forskarrapporter som är obekväma utan att bemöta dem vetenskapligt är, enligt mig, ganska korkat. Om produkten har brister som redovisas så ska man åtgärda dessa, att låtsas som det regnar och tysta "vittnena" löser inte problemet.

Nu skiljer sig förvisso de båda fallen rejält, men gemensamt kan man säga att båda sakerna har stor spridning och många litar på tillverkarens uppgifter.
Om dessa visar sig felaktiga via rapporter så ligger det på tillverkarens ansvar att åtgärda problemet med produkten, inte att tysta de som pekar på problemen.

Agerandet kan dessutom leda till att forskare drar sig för att studera vissa saker, på grund av rädsla att deras resultat kommer att tystas och det enda konsumenten kommer att ha tillgång till är tillverkarens utsaga om hur bra produkten är.
Oberoende forskning kan innehålla felaktigheter, men att angripa resultaten utan att själv spela efter samma regler tyder på att man är ovillig att bli granskad.

Man kan även jämföra med ASSA's agerande när man fick reda på att deras lås var sårbara.

Intressant

Uppdatering/förtydligande: Fick en kommentar från Anders Eriksson (en av författarna till artikeln som DN skrev om) som jag väljer att publicera här, eftersom han förtydligar att det var förlaget som hotades med stämning och inte han och Fransisco.

Det var inte oss (Francisco och mej) de ville stämma utan förlaget. Och då fegade förlaget ur och valde att vika sig istället för att försvara publiceringen. Det är dessutom långt ifrån säkert att det klagande företaget skulle ha haft någon som helst framgång om de verkligen gjort allvar av sitt hot vilket inte ens det är säkert. Troligen inte säger de jurister vi konsulterat. Hur som helst är det förstås en fruktansvärd skandal att en vetenskaplig tidskrift viker sig för kommersiella påtryckningar och naturligtvis förlorar den därmed all trovärdighet.

Anders Eriksson

Funderingar kring uppgifter om lyckade och misslyckade kryptoforceringar

Läste just Christopher Kullenbergs andra "rapport" från CCC och började fundera lite kring hans sista mening:

"PS. Andrej Holms gnupg-filer har ännu inte lyckats dekrypteras av den tyska polisen…"

Det jag började fundera över är hur olika syn man har på öppenhet inom olika områden.
Om vi leker med tanken att en forskargrupp på valfritt universitet hittar ett sätt att knäcka public-key delen av ett gnupg-krypterat dokument, eller för den delen secret-key-delen, inom rimlig tid. Sannolikheten för att forskargruppen kommer publicera attackmetoden och dess konsekvenser ganska omgående är väldigt hög enligt mig, i första hand därför att det är så den akademiska världen funkar. Man delar med sig av sina upptäckter.

Dessutom så vinner inte forskargruppen något på att hemlighålla sina upptäckter, däremot så vinner de en hel del på att offentliggöra upptäckten.

Om vi istället låter valfri underättelseorganisation, eller liknande, göra upptäckten så har de allt att vinna på att inte offentliggöra metoden. Däremot har de all anledning att "läcka" uppgifter om att de jobbar med problemet men inte löst det. Fast sannolikast är att de håller helt tätt om arbetet över huvudtaget.

Samma resonemang kan föras åt andra hållet, om man misslyckas med kryptoanalysen så kan man sprida ut att man lyckats för att på så sätt tvinga fienden att vidta motåtgärder som kostar tid och pengar. Dessutom så får man effekten att sprida osäkerhet.

Sommaren 2006 rapporterades det att Hizbollah (nu fastnar jag i FRA-nätetet ;)) hade knäckt Israels taktiska radiokommunikation. Sanningshalten i uppgifterna kan man fundera kring.

Om vi antar att Hizbollah faktiskt lyckades knäcka krypteringsalgoritmerna, så anser jag personligen att det var ett taktiskt misstag att berätta om det. I samma stund som rapporten om att krypteringen knäckts kom ut, får man anta att Israel påbörjade arbetet med att säkra kommunikationen.
Om man tittar bakåt i historien så har användning av uppgifter man fått via kryptoanalys ofta "tvättats" för att dölja källan för att fienden inte ska höja säkerheten i sina kryptosystem. Vissa forceringsmetoder som användes under andra världkriget av de allierade är fortfarande hemligstämplade för att ta ett exempel.

Om vi vänder på steken och antar att Hizbollah inte alls knäckte Israels radiokommunikation så kommer frågan varför man då går ut och säger att man gjorde det. En anledning kan vara att man vill framstå som tekniskt mer avancerad än man är, en annan att man vill sprida osäkerhet hos Israel och tvinga fram ett kostsamt och tidskrävande byte av tekniken. Ett tredje, och ur min synvinkel mer troligt, alternativ är att man spred uppgifterna för att dölja en källa hos Israel eller för att kamouflera sina underättelsemetoder i övrigt. Naturligtvis så kan en kombination av ovanstående vara anledningen, och det finns många varianter som jag inte tagit upp.

Men personligen tror jag inte att man knäckte de Israeliska chiffren, om man hade gjort det så hade man inte berättat det eftersom det är direkt kontraproduktivt.

Nu vet jag inget om fallet som Christopher talar om, och jag vet inte hur källan som uppgifterna kommer från ser ut. Om filerna anses så viktiga att man måste dekryptera dem för en fällande dom, och att innhållet endast kan komma från de aktuella filerna, så är det svårt att inte erkänna om man lyckats dekryptera dem eller ej.
Men om uppgifterna i filerna kan komma från andra källor, så kan man mycket väl tvätta resultatet för att hemlighålla att krypteringen knäckts eftersom det inte finns någon mening att berätta för fienden att hans skydd har sprickor.

Vill även tillägga att man kan knäcka filer krypterade med gnupg utan att angripa algoritmen och nycklarna matematiskt, dåliga passphrases och liknande får ses som den troligaste attack-vektorn.
Och lyckas en sådan attack behöver man inte hemlighålla den i egentlig mening, mer än att man undviker att berätta längden på passphrasen.

Gott om svammel må jag säga.

(intressant)

En tidig protest mot FRA

Funderar varför jag inte publicerat dessa bilder tidigare.
Men här kommer tre bilder från 2008-års Sweden Rock Festival där Camp G.D.Ä.F feat Mats Olsson a.k.a. Tomtekommando Syd protesterar mot FRA och övervakning mest i största allmänhet. Bilderna är hyfsat fria, bara jag får cred på något sätt eftersom jag tog bilderna och tältet/radioantennen och den hemliga utrustningen till viss del är min.
Och ni som vill läsa något vettigt om FRA har kommit helt fel, ledsen för det, men FRA spelar en viss roll i följande historia...
Enjoy!

För att säkra campen mot fientliga intentioner togs beslut om att upprätta en antenn för hemlig underättelseverksamhet för att kunna signalspana efter fientliga element i omgivningen:




En ensam antenn utgör inte så mycket skydd mot fientligheter, därför kopplades antennen samman med två topphemliga boxar, som kamouflerades för att undgå fientlig flygspaning, vars uppgift var att dels inhämta signaler för vidare analys av fienden avsikter och dels för störning av fientlig radioverksamhet:



Trots vidtagna åtgärder så misslyckades signalspaningen kapitalt med att ge oss indikation på en förestående terrorattack mot ett närbeläget tältkomplex.
Huruvida det berodde på det stora inflödet av information eller att koncentrationen hos vakthavande brast är fortfarande föremål för utredning.
Utstörningen av radiokommunikationen mellan de två, av terrorister övertagna, pappersflygplanen visade sig vara resultatlösa och katastrofen var ett faktum då de kraschade in i tältkomplexet:



Den goda nyheten är att inga människoliv gick till spillo och de enda skadorna som rapporterades var en allvarlig skada av typen "paper-cut".

Som sagt ovan; bilderna är tagna av mig i vår camp på SRF-08. Spridning av bilderna är tillåten så länge källa uppges på ett eller annat sätt, den som bryter mot detta kommer förföljas till världs ände (eller nåt åt det hållet) av Tomtekommando Syd och Mats Olsson. Bara så ni vet...

Än en gång, God JUL och minns sommaren! Snart är det Sweden Rock igen!
Vill passa på att hänvisa till gänget vars tält-komplext var föremål för attacken; Knövrull med vänner!
Den enda kommentaren jag har till det bildspelet är att jag saknas på sista bilden, eftersom jag tog även den...

(intressant? Knappast)

God Jul på er!

Har snabbskummat igenom FRA-2.0 promemorian, men jag har inga kommentarer på den än. Detta hänger mest samman med att jag föredrar att läsa saker i utskriven form, så att jag kan sitta och stryka under saker som jag funderar över och klottra allmänt i marginalen. Hursomhelst så har Mark Klamberg och Scaber Nestor påbörjat arbetet, medan Svensk Myndighetskontroll ryser vid tanken. Aftonbladet, Expressen och DN skriver om det (har du läst en av artiklarna behöver du inte läsa de andra, de säger samma sak).

På SvD's brännpunkt skriver fyra herrar att FRA-lagen bryter mot grundlagen, även med specialdomstolen, något som Per Westerberg kallar rappakalja. Jag väljer att inte kommentera varesig det ena eller det andra, eftersom jag inte orkar.

En sak jag dock har funderat väldigt mycket på om just FRA-lagen och tilläggen är, varför är det så himla viktigt att originalförslaget ska träda i kraft den första Januari?

Spaningen ska, såvitt känt, inte påbörjas förrän i Oktober 2009.
Är det någon som kan ge ett svar på varför man låter originalförslaget träda i kraft, för att sedan förändras av tilläggen under vårens gång?
Vilken skillnad gör det att inte vänta tills tilläggspropositionen är genomröstad? Handlar det om en rädsla att tilläggen ska röstas ned, och därför väljer man att ha den trasiga lagen i drift som påtryckningsmedel?
Eller finns det någon rent juridisk anledning till förfarandet?
Jag skulle gärna se svar på dessa frågorna.

IPRED-julklappen till våra folkvalda är nu färdig enligt Mackan Andersson och den som själv vill ha ett ex av skivan kan plocka ner det från piratbukten, både lagligt och gratis. Och låt för Gudsskull nedladdningsprogrammet stå igång så att antalet som seedar kulturgärningen blir stort och fint!


Nu börjar mitt julfirande med lite provsmakning av julmaten hos morsan ikväll.
God Jul på er och ta hand om er därute i världen!
//Otyg
Intressant

Straff och propotionalitet

Att misshandla någon ger i Sverige max två års fängelse (grov misshandel upp till tio års fängelse), vållande till annans död ger två år (max sex år om brottet anses grovt), orsakande av kroppskada kan ge maximalt fyra års fängelse.

Att kasta en sko på utländsk statschef ger i Irak upp till femton års fängelse. Det gör att man får lite perspektiv på saker och ting...
Femton års fängelse för, försök till, misshandel är ganska hårt straff. Det är ungefär vad man får för mord i Sverige (tio år till livstid vill jag minnas). Jag tycker personligen att det är att ta i lite i överkant, men olika länder har olika lagar så är det bara...

Apropå ovanstående så har jag funderat en del över hur datalagringsdirektivet påverkar rätten att vara anonym. Denna fundering förs även på SvD's ledarredaktion verkar det som.

Att vi övervakas på flera sätt i dagsläget står väl ganska klart för de flesta, men som jag ser det så är det en mänsklig rättighet att få ha ett privatliv som endast "godkända" personer har rätt att "besöka". I denna rätten anser jag att rätten till anonymitet finns, om jag inte vill att någon annan än jag köper My Little Pony så ska jag kunna göra det utan att registreras. Om jag läser Aftonbladet på nätet så ska jag kunna göra det utan att någon ska få reda på att jag gjorde det från min dator.

Som det ser ut nu så går vi en mörk tid till mötes, vi blir övervakade både från statligt håll och privat håll. Den stora skillnaden mellan dessa saker är, som man skriver i SvD, att staten har ett våldsmonopol. Vi har datalagringsdirektivet nu, vad säger att inte detta kommer att utökas så att det innehåller alla former av elektroniska spårdata? Förvisso så känns det lite osannolikt, men inte helt orimligt.

För att summera det hela; mitt privatliv är mitt, och det är min rättighet att det förblir mitt trots att jag har rent grahams-mjöl i min påse. För att kunna garantera att mitt privatliv förblir mitt så är det min rättighet att, när jag vill, kunna göra saker anonymt.
Jag vill inte bli misstänkliggjord bara för att jag med jämna mellanrum väljer att surfa anonymt, skicka mejl anonymt. Samma resonemang kan användas när man pratar om kryptering.

Min korrespondens angår bara mig och den jag kommunicerar med, brevhemligheten måste gälla även på nätet. Därför väljer jag att kryptera mina mejl när det går, eftersom ingen annan än mottagare har "rätt" att läsa brevet. Trots att brevet innehåller rent mjöl.

Det var något mer jag tänkte skriva om... Men det försvann i svammlet ovan...
Eller om det var min nostalgitripp med dalmasarna Hjalle och Heavy som gjorde att jag började tänka på annat.


Intressant

Slut på ip-adresser, rensning av Youtube och lite annat

Läser hos Ekot att ip-adresserna börjar ta slut på Internet. Första gången jag hörde/läste om detta måste ha varit någon gång i början av 2000-talet, men det verkar inte ha hänt så himla mycket för att åtgärda problemet. IPv4 (standarden som används idag) innehåller ungefär 4,3 miljoner adresser varav en hel del är reserverade och en del inte kan routas över internet eftersom de ska användas i lokala lan. Allt fler saker kopplas som bekant upp mot internet, så att ip-adresserna börjar ta slut är kanske inte så underligt.

Det jag tycker är väldigt underligt är att arbetet med att införa IPv6 inte har gått snabbare, att adressrymden har börjat sina är ingen nyhet som sagt. Visst behöver en del nätverksutrustning bytas ut helt, men till stora delar tror jag att problemet med uppgraderingen kan lösas i mjukvara (jag tror det, är det någon som vet så får ni gärna berätta det).

Hursomhelst så bör man tänka efter och utnyttja de lärdomarna man har tagit av IPv4-cirkusen. 3,4*10^38 adresser är en jävla massa rent ut sagt, men det är fortfarande ett ändligt tal. Alltså bör man tänka efter både en och två gånger innan man kopplar upp en grej mot nätet med ett publikt ip-nummer, i många fall behöver inte saken ha ett routbart nummer utan funkar bra med ett internt.
Samma sak gäller hos företag och liknande, många gånger behöver inte varenda dator i byggnaden ha ett routbart ip-nummer.

Nog om det nu och över till att Youtube utför en storrensning och rensar bort allt innehåll från Warner.

Anledningen verkar vara att Warner inte var villiga att acceptera den ersättning Youtube erbjöd för de gånger någon tittade på ett klipp med någon av Warners artister. Bolagen som har avtal med Youtube får dels en procentsats av annonsintäkterna och dels en liten slant varje gång ett klipp med koppling till bolaget visas, och det var tydligen den senare ersättningen som Warner inte var nöjd med.

Exakt hur stor denna ersättning är verkar vara hemligt, men enligt SvD har Warner dragit in ca 5 miljarder kronor från den digitala marknaden det senaste året och mindre än en procent av dessa kom från youtube.
En procent låter inte mycket, men en procent av 5 miljarder är 50 miljoner kronor.

Min personliga åsikt är att Warner begår ett stort misstag när de avbryter samarbetet med Youtube, Warner-material kommer fortsätta att dyka upp på siten men Warner kommer inte få någon ersättning för det. Och ur min synvinkel är en liten ersättning bättre än ingen ersättning.

Och så slutligen ett litet blogg-race. Anders Widén är orolig för att han kommer att kompromentera sina vänner i framtida telefonsamtal och mejlkonversationer.

Piratpartiets Rick Falkvinge och Christian Engström förklarar att lagarna ska gälla även internet, något som kritikerna ofta säger att partiet inte alls vill.

Farmor Gun skriver om att vi är påväg in i självcensurens samhälle och Henrik Alexandersson uppmanar oss till att försvara anonymiteten innan det är försent, jag tänkte återkomma till detta i en senare post.

Mark Klamberg lanserar FRA-lagen version 2, även detta kommer jag återkomma till.

Svensk Myndighetskontroll undrar vad en psykologisk hypokondriker är och ställer några bra frågor kring kriget mot terrorism.

Och som avslutning på denna posten ger jag er ännu en liten julsång, håll till godo!


(intressant)

Julmusik trots tomtens tragiska bortgång

Jag skulle kunna kommentera Sifo-undersökningen om Piratpartiet, men det finns gott om andra som gör och jag känner att jag inte har något att tillföra. Samma sak gäller skyttegravskriget som pågår om partiet mest i största allmänhet.

Svensk Myndighetskontroll rapporterar om Tomtens tragiska bortgång, jag tror dock att olyckan som ledde till tomtens död inte ska lastas på Al-Quaida. Jag är mer inne på antingen ett fatalt misstag från det Amerikanska Flygvapnet (vilket Michael stödjer i en kommentar) eller att tomtens renar flög lite för nära byn Fagerhult där Jan Guillou och Leif GW Person tidigare har firat grabbjul och jagat älg.

Stöd för denna tesen finns i Bäddsoffan Brinner låten "Jul på Fagerhult"

"(...)
Ut i skogen med bössorna de springa
Krutstänk, krutstänk, svaveldoft och tändhatt
En jävla smäll

Tomtens renar dom drogs med i slakten
Ja allt ska skjutas i den vilda jakten
Krutstänk, krutstänk, svaveldoft och tändhatt
En jävla smäll

Se där ligga Tomtens luva röd
Skjuten i bröstet ligger Tomten död
Krutstänk, krutstänk, svaveldoft och tändhatt
En jävla smäll"

För att lyssna på låten hänvisas vänligt men bestämt till skivan "En helvetes jul", som förövrigt är en mycket trevlig julskiva för folk som har tröttnat på den vanliga julskivan. En annan trevligt julskiva är "The X-mas project" för er som gillar tysk hårdrock. Tyvärr har jag inte sett någon sälja denna skiva på länge, men det går nog att gräva upp någon som har den.

Slutligen så ger jag er karaoke-versionen av "Jultomten är död" med Sten&Stalin, Vrävarna och några till (även denna finns på "En helvetes jul"):


Ni får även avnjuta originalet med Cornelis:


God jul på er Pirater och andra!
(Intressant)

Uppdatering: Tesen att jultomten har skjutits ned av Amerikanska Flygvapnet har nu till viss del bekräftats i en intervju. (Tack till Anonym för länken)

Upplevda och verkliga hot

Även denna postningen har sin grund i en sömnlös natt, så om jag svammlar mer än vanligt så är anledningen att jag har sovit två timmar denna natten.

Jag tänkte skriva om upplevda och verkliga hot, reaktioner mot dessa båda, vad jag tror att reaktionerna beror på och sedan kommer lite om att mäta effektivitet i allmänhet.

Ett upplevt hot är ett hot som upplevs som väldigt allvarligt och väldigt stor, medan ett verklig hot (felaktigt) upplevs som mindre hotande eftersom det är en del av vardagen. Ett exempel på ett upplevt hot är flygplansolyckor, medan ett verkligt hot är trafikolyckor.

Om vi tittar på dessa båda fallen så kan man upptäcka två saker; antalet skadade och dödade i flygplansolyckor per år globalt understiger antalet skadade och dödade i trafikolyckor globalt sett. Ändå så påverkas man mer av att sätta sig i ett flygplan än av att sätta sig i en bil, de flesta ser risken för en flygolycka som större än risken för en trafikolycka trost att statistiken talar emot det.

Vad beror detta på? Min gissning är att det beror på flera faktorer.
En är avsaknad av kontroll, sitter man i en bil har man en annan kontroll över situationen vilket man inte har i ett flygplan.
En annan sak är rent fysiska aspekter, en bil går långsammare än ett flygplan och fall (vilket man kan se flygplansolyckor som) orsakar svåra skador, sedan tillkommer aspekter som mängden bränsle och liknande saker.
En tredje grej är mediabevakningen. Flygolyckor behöver inte vara speciellt svåra för att det ska rapporteras i media, det räcker med ett tillbud (det vill säga något som kunde utveckla sig till en olycka), rapporteringen kring trafikolyckor når sällan längre än lokalpressen. Detta ger oss en bild av att antalet svåra flygolyckor överstiger antalet trafikolyckor rent undermedvetet.

Upplevda hot och verkliga hot finns det gott om andra exempel på, för inte så längesen skrev jag en postning om varför jag tycker det är fel att hänga ut dömda brottslingar. I kommentarer till andras postningar har jag frågat varför man inte väljer att hänga ut folk som är dömda för andra brott som ställer till mer skada för samhället som helhet och orsakar mer lidande i stort. Jag kan inte säga att jag har fått några svar på dom frågorna.
Hursomhelst så ser jag detta som ett exempel på en reaktion på ett upplevt hot (dömd sexualbrottsling). Frågorna man kan ställa sig är hur stor är återfallsfrekvensen för dömda sexualbrottslingar om man jämför med tillexempel dömda rattfyllerister eller personer dömda för andra våldsbrott? Är den högre?
Nästa fråga man kan ställa sig är ifall den tidigare dömde verkligen är ett verkligt hot, min åsikt är att det verkliga hotet kommer från dom som inte är dömda ännu.

Ytterligare exempel på samma linje är hotet från terrorism. Terrorism är något som rapporteras globalt, men antalet döda och skadade i terrorattacker de senaste åren är inte speciellt många (jag har dessutom en känsla av att vissa skador/dödsfall som rapporteras som terrorrelaterade idag inte hade varit det för tio år sedan). Tittar vi bara i Europa så kan man räkna antalet terrorattacker de senaste tio åren på ena handens fingrar. Antalet dödade i dessa dåden understiger 300 personer. Antalet skadade i dessa dåden är strax under 3000 personer. Antalet döda i trafikolyckor i Sverige ligger ganska konstant mellan 400 och 500 per år och antalet allvarligt skadade ligger runt 4000 per år.

Enligt en rapport från eu-kommissionen orsakar alkohol 195000 dödsfall i Europa varenda år, men vi ser inga direkta lagar som inskränker våra möjligheter att supa ihjäl oss. Och vi ser inga lagar som förbjuder fordonstrafiken.
Vad vi däremot ser är lagar som ska skydda oss mot terrorism.

Vari ligger skillnaderna? En av skillnaderna är att terrorism märks, ett alkoholrelaterat dödsfall eller en trafikolycka gör det inte. En annan skillnad är att dödsfallen i alkohol och trafikolyckor är utspridda i tid och rum, terrordåd skadar och dödar ett stort antal vid en enda tidpunkt.

Och så var det där med att mäta effektiviteten på åtgärderna man vidtar för att skydda sig. Ett ganska klockrent exempel på detta är TSA's åtgärder i Amerika som ansvarar för balnd annat säkerheten på flygplatserna. Sedan man införde vätskeförbudet har man inte stött på ett enda fall med flytande sprängmedel.
Innan förbudet stötte man på flytande sprängmedel en enda gång. Alltså är förbudet effektivt.

Exemplet ovan får mig att tänka på skämtet:
"Varför är du målad gul och rosa?"
"Det skrämmer tigrarna."
"Men det finns inga tigrar i Sverige?"
"Nej, där ser du att det funkar!"

Samma resonemang borde man kunna föra om FRA-lagen, den införs för att skydda oss mot yttre hot. De yttre hoten verkställs inte, alltså är lagen effektiv.
Ett annat sätt att mäta effektiviteten hos ovan nämnda lag är att räkna hur stor mängd intressant trafik man fångar upp, men egentligen så är den siffran helt ointressant om man inte räknar ut hur stor denna mängden är i förhållande till mängden ointressant trafik som felaktigt flaggats som intressant. Först då får man något användbart ur effektivitetssynpunkt.

Detta kan dras ännu längre, ovanstående förhållande i kombination med hänsyn till antalet fall där informationen har varit avgörande för en åtgärd som gav effekt ger än ännu bättre bild av effektiviteten.

Man kan även tillämpa detta på datalagringsdirektivet, i Tyskland har man begärt ut trafikdata i 2996 fall under två månader. Det är en hög siffra, men samtidigt är den väldigt intetsägande då vi inte vet i hur många av dessa fallen som trafikdatat faktiskt bidrog till att föra utredningen framåt, i hur många fall man inte fick veta något nytt eller i hur många av fallen som trafikdatat var direkt avgörande.
För att kunna utvärdera effektiviteten på ett bra sätt behöver man dessa förhållandena och utan dessa är siffran i sig ganska meningslös till mer än att konstatera att direktivet sannolikt missbrukas.

Dagens lästips är "Varningsklockorna ringer", Oscar Swartz: Spelutredningen hotar internets grundtanke och Vår tids flytande rädsla.

Såg just att Smålandsposten hade en krönika om att vi vet att det är fel att fildela.

Uppdatering: När jag tänkte på denna posten under nattens gång tänkte jag lägga till två citat som jag glömde lägga med. De kommer nu istället:
"Those who can give up essential liberty to obtain a little temporary safety, deserves neither liberty nor safety" (Benjamin Franklin)
"If privacy is outlawed, only outlaws will have privacy." (Phil Zimmermann)

Jag låter dessa båda citat tala för sig själva med bakgrund av vad jag skrivit tidigare...

Kokt korv och sena funderingar

Jag ber om ursäkt till alla er som sökte på: rosengård, sexnovell, arbogarättegången, sex, blondinbella eller "bonde söker fru" som hamnade här. Denna posten behandlar inget av ämnena.

Legat och vridit mig en stund nu (två timmar), magen började ge sig tillkänna så jag bestämde mig för att stiga upp och lugna den. Och medan korven puttrade så kom jag att tänka på något som jag funderade över en vända till och sedan beslöt jag mig för att blogga om det. Synd att säga att jag totalt har glömt vad det var.

I brist på annat så kollade jag vad som var mest använda sökorden på Bloggsök, tyvärr inte lika underhållande som det har varit de senaste dagarna men här är topp15:

1 rosengård
2 sexnovell
3 arbogarättegången
4 sex
5 blondinbella
6 "bonde söker fru"
7 stay-ups
8 sverigedemokraterna
9 sarah palin
10 nobelfesten
11 gummistövlar
12 spotify
13 ipred
14 rosengård + kravaller
15 lykke li

Som sagt, inte lika underhållande som för några dagar sedan då jag vek mig av skratt och undrade vad det var för fel på folk... Lite intressant att det bara finns ett parti representerat på listan, och relaterade sökord finns på platserna 19 och 35. Lite trist också att man inte får veta hur många sökningar listan baseras på ur min synvinkel i alla fall.

Funderade på om jag skulle kommentera Andreas Ekströms krönika om Piratpartiet, men en hel hög har redan kommenterat den men den enda som får en länk är Anna Troberg, dels för att hennes replik var den första jag läste om det hela och dels för att jag är ganska lat såhär dags på morgonen.

Nu tror jag att det jag tänkte skriva om först börjar få fäste i min teflonbelagda frigolithjärna. Min bättre hälft är på andra sidan Atlanten för att fira jul med sin familj som är utlånade dit under ett år. Eftersom det är relativt dyrt att ringa dit så håller vi kontakten med en blandning av Skype och MSN.
Om vi leker med tanken att FRA-lagen hade införts förra nyårsaftonen så hade staten haft full rätt att spana på vår kommunikation i sin jakt på yttre hot. Detta har sagts förr, speciellt då debatten gick som högast, men det är ändå tänkvärt.
Det finns gott om vanliga svenssons som har gränsöverskridande privat trafik av olika slag, denna kommer staten få snoka igenom bäst dom vill.
Så även om man faktiskt implementerar någon lösning som gör att endast trafik som inte går mellan personer i Sverige så kommer man fortfarande avlyssna trafik mellan "svenskar".

Nu spelar radiohjälpen i P3 Tack för kaffet med Timbuktu och Dregen, om du inte hört den så är det dags nu. Helt lagligt och gratis dessutom.

Hm, var var jag. Just det, trafik mellan svenskar. Är personer som bor utanför Sverige mer opålitliga än folk som bor i Sverige, även om dom är svenskar?
Är personer som kontaktar personer utanför Sverige mer opålitliga än personer som endast kommunicerar med personer i Sverige?

Nä, nu ska jag släppa dessa tankarna och gå och lägga mig igen, för nu känner jag mig riktigt trött.
Hittade förresten en postning om hur praxisen ser ut i Danmark när det gäller IPRED. Sammanfattningen är att isp och rättighetsinnehavare inte möts i rätten när man ska plocka ut vem som finns bakom en ip-adress, eftersom isp'en inte har något intresse av det. Summasummarum; rättighetsinnehavaren lämnar en bunte ip-adresser till domstolen som godkänner dem, eftersom motparten inte dök upp.

God natt privatlivet, var du än är.

Musik ska lyssnas på för att det är bra

Hittade ett par rariteter i musiksamlingen som jag inte lyssnat på sen i gymnasiet. De aktuella skivorna var gjorda av ett norskt kristet metalband.

Dessa fynd fick mig att minnas en diskussion som jag hade med en kompis, vars åsikt i princip gick ut på att kristen metal är icke-existerande eftersom den är kristen, och om den existerar är mesig av nyss nämnda anledning.

En annan diskussion på samma tema, med en person som var starkt troende, gick ut på att kristen metal är en omöjlighet eftersom musikenstilen i sig själv är ond.

Nu har jag funderat lite över relaterade saker och kommit fram till att vissa musikstilar sätter en stämpel på lyssnaren. Lyssnar man på punk så är man vänstervriden, lyssnar man på metal är man satanist och lyssnar man på "kristen" musik så är man en kristen extremist.

Jag lyssnar på musik jag tycker är bra och så är det med det, förvisso så kan jag upplevas som lite vänstervriden ibland, men dom som känner mig väl vet att min ideologiska bild är väldigt bred. När det kommer till religionen så är jag en person som knappast bryr mig, jag är kristen på pappret så att säga.

Jag tror att just stämpeln som vissa musikstilar sätter på lyssnaren avskräcker folk från att erkänna att de lyssnar på ett visst band eller en viss genre. Säger någon att de lyssnar på ett visst band så stämplar man dem automatiskt och skapar sig en bild av personen (som många gånger är felaktig).
Det jag vill komma till är att man ska våga öppna sina öron och lyssna på musik man tycker är bra, även om stilen inte stämmer överens med din bild av dig själv. Bara för att ett visst band står i ett fack innebär det inte alltid att det är dåligt.

Samma sak kan tillämpas på människor; alla hårdrockare är inte suicidiala massmördare och alla hip-hopare är inte brottslingar som endast tänker på image och rikedom.

I vilket fall som helst så länkar jag till två youtube-klipp med bandet Extol (vars skivor jag hittade innan idag), den första är en psalm med tryck i (och textning) och den andra är en mer klassisk metal-låt. Håll till godo.

Intressant

En påse gott och blandat

En tråkigheter och två roligheter i nyhetsracet för dagen.

Aftonbladet skriver om att polisen har faxat känsliga uppgifter fel. Liknande fall finns historiskt sett från andra myndigheter, vill minnas något exempel där socialtjänsten mejlade ut känsliga dokument till fel mottagare.
Hursomhelst så kan man fundera över rutinerna hos flera myndigheter när det kommer till informationssäkerhet.
I fallet ovan med faxen är problemet fel telefonnummer, och risken för felutskick (och faktiskt avlyssning) får väl ses som ganska liten. Men bara att risken finns ställer krav på metoder för att dels undvika att dokumenten når fel mottagare och om det endå gör det ska inte mottagaren kunna använda uppgifterna. Dessa båda saker är inte helt enkla att uppnå, men när det handlar om överföring av känsliga dokument ser jag det som ett krav.
Man kan jämföra det med kärnkraftverkens säkerhetssystem, sannolikheten för att vissa av dessa systemen behövs är väldigt låg. Men risken att övriga system fallerar finns, därför har man dessa sista skydd.
Hur polisen ska lösa faxproblematiken har jag inget bra svar på, men en möjlig lösning är att använda sig av e-mail och stark kryptering i tillämpliga fall. Då gör det inte så mycket om mejlet hamnar hos fel mottagare.
Ett annat sätt är att skicka dokumenten med bud till mottagaren. Även personer anställda av en myndighet är människor, människor begår misstag iband. Man måste dock kunna begränsa skadorna av misstagen.

Nu över till den första roligheten för dagen. Nyteknik rapporterar om ett kontruktivt sätt att använda sig av gamla hårddiskar; bygg en julgran av dem. Jag vill bara påpeka att detta är ett ganska osäkert sätt att förstöra data på, vilket uppges ha varit ett av syftena. Även om disk-skivorna har använts till en julgran kan man återställa data från dem med lite tur, förutsatt att man inte bränner granen vid trettondag Knut ;)

Nästa rolighet är en artikel hur man kan använda DNS-servrar för att skicka meddelanden. Ganska intressant idé, och den verkar ganska rolig. Men jag har svårt att se den i prakisk användning.
Fast å andra sidan så kan man använda den för att i hemlighet överföra kortare meddelanden.

Gott om foliehattande

Hamnade igår i en diskussion där bland annat datalagringsdirektivet och FRA-lagen kom upp i olika stor utsträckning. Jag argumenterade mot ovan nämnda saker medan den jag pratade med körde med rent-mjöl-i-påsen-argumentet och att datalagringsdirektivet egentligen inte innebär något nytt då operatörerna i stor utsträckning redan lagrar dessa uppgifter.

Hursomhelst så slutade samtalet med att jag blev kallad foliehatt, eftersom jag inte ansåg myndigheter vara ofelbara, något jag nu funderar på att göra en grej av.

Det verkar idag som att foliehattarnas förlovade land har blivit Tyskland, där man har sett att folks trafikmönster har ändrats sedan datalagringsdirektivet infördes.
När tillochmed eu-parlamentets särskilde rapportör om det aktuella direktivet säger "Nu kan jag säga att direktivet var dåligt förberett och ett bra exempel på en dålig lagstiftning" då är det dags att fundera över om allting står rätt till.

Att det dessutom finns tecken som tyder på att lagen redan efter sex månader har börjat missbrukas i Tyskland gör saken ännu värre. Återigen slår den svenska blåögdheten till känns det som, bara för att det händer i andra länder behöver det inte hända här...

Datalagringsdirektivet är nu uppe i EG-domstolen efter att Irland har klagat på hur EU tog sitt beslut. Ett avgörande väntas under första halvåret 2009. Domstolens generaladvokat Yves Bot har dock föreslagit att klagan ska avslås, men än vet ingen hur domstolen kommer att döma.

Dessutom pågår juridiska process i flera länder i EU – och i bland annat Tyskland ska författningsdomstolen nästa år avgöra om lagen är förenlig med den tyska författningen.

– Det finns ju goda skäl att vänta med att implementera direktivet tills avgörandet har kommit i EG-domstolen. Går domstolen på Irlands linje gäller finns ju inte längre någon laglig bas för direktivet, och då gäller det inte längre, säger Alexander Alvaro.

Det där låter som en bra uppmaning i mina öron, avvakta med implementering tills EG-domstolen sagt sitt, och gör som man gör i Tyskland och kolla om lagen verkligen är förenlig med vår grundlag.
Men den Svenska regeringen ångar på precis som innan.
Det verkar ändå lite märkligt att sådana här direktiv kan genomdrivas utan att man kontrollerar förslaget mot medlemsländernas grundlagar...

Är lite sugen på att återuppta min diskussion från igår med dessa nyheterna i bagaget. Får se om jag orkar med en omgång till.

Läs förresten Silence Fiction av Christopher Kullenberg, Mark Klamberg och Karl Palmås.

Andra foliehattar är Henrik Alexandersson, Christopher Kullenberg, Mark Klamberg och Cornucopia.

Intressant

Om lögnen upprepas så blir den sanning

Sedärja, SCB har konstaterat att 700000 svenskar regelbundet fildelar. Saxat från DN och Svd (identiska artiklar i princip):

På Antipiratbyrån, som kämpar mot fildelning av upphovsrättsskyddat material, tror man att antalet fildelare ökar.

- Det är väldigt svårt att arbeta mot piratkopiering när vi saknar en fungerande lagstiftning och polis och åklagare saknar resurser. En fungerande lagstiftning har effekt, det har vi sett i Finland, säger Sara Lindbäck på Antipiratbyrån.

Hur var det nu i Finland? Fungerade lagstiftningen där? Har antalet fildelare minskat?
Det finska exemplet har tidigare skjutits i sank med kraft:

The Swedish IFPI is lobbying new copyright law with intentionally distorted data from the Finnish copyright organisations

We Finns have got a prime example of how the international copyright industry plays its cold blooded game of tightening copyright laws around the world using global tactics and intentional statistical lies. The Swedish government is under time pressure to implement the IPRED1 directive (also known as sanction directive). This directive was the basis for our own notorious new copyright law, Lex Karpela. The Swedish IFPI is now lobbying Swedish politicians with a report where they recommend similar hardened sanctions and various impairments of legal protections for file sharers as has been implemented in a number of other European countries, Finland included. These recommendations are justified in the report with "good experiences from Finland".

The Swedish IFPI claims in its report that illegal filesharing was reduced from 21% to 15% as a result of the new Finnish copyright law from 2005. IFPI is picking these imaginative 'facts' from an annual telephone poll called Tekijänoikeusbarometri (Copyright barometer) executed by a Finnish polling company Taloustutkimus. This poll has been shown to be utterly worthless in scientific terms. Nobody outside copyright industry itself has access to the wording of the questions being used nor to the result data from where the results are arbitrarily cherry picked. When the new copyright law was considered by the Finnish parliament, the Finnish copyright lobby picked from their Copyright barometer figures showing an alarming growth in net piracy, calling for strict legal measures. Last summer, when the law had been in effect for over a year, the same lobby wanted to convince the press that the new stricter law had reduced net piracy in Finland and picked their selected 'results' accordingly. These numbers have now been presented by the Swedish IFPI as 'facts' in its own lobbying campaign.

When the Finnish copyright organizations made their claims last summer, a large Finnish TV company MTV3 decided to check the facts about the extent of net piracy in Finland. They contacted FICIX, the association of Internet operators of Finland, and the chairman of FICIX, Jorma Mellin, informed them that while there had been temporary drops in p2p activity following well-publicized police raids - especially that of the Finnish torrent site FinReactor - these drops had been temporary only, and that the overall trend was an increase in p2p traffic. Mr. Mellin told to MTV3 that about half of the Finnish Internet bandwith is used by p2p traffic, and especially the copying of movies and videos was on the rise as observed by the Internet operators. So while the Finnish copyright lobby was trying to get out a propaganda message of an effective copyright law reducing piracy, MTV3 ended up publishing their news under the title "Illegal sharing of files keeps growing".

Since the revelation of MTV3 the Finnish copyright organizations have been careful not to make similarly blatant propaganda statements in the Finnish press. But this has not obviously prevented them from recycling the same untruthful data to their colleagues in Sweden in the hope that these could use it succesfully in their own lobbying efforts.

Kort sagt: lagstiftningen har INTE fungerat i Finland, och det spelar ingen roll hur många gånger Antipiratbyrån påstår att det är så. En lögn blir inte sann bara för att den upprepas!

Intressant

Uppdatering: Även Aftonbladet skriver om detta. Samtliga tre artiklar verkar vara samma mer eller mindre.

Om studentlitteratur och att (s) bekänner färg

Studielitteraturen
SvD rapporterar att Studentbay polisanmäls eftersom de tillhandahåller scanningar av studielitteratur för nedladdning. Man kan fundera över varför SLFF inte tar sig en funderare över varför sajten finns och försöka lösa problemet på andra sätt.

Vi kan börja med att studiebidraget inte är alltför fett (Någonstans mellan 7 och 8000 kronor i månaden) och till stor del äts upp av hyra, mat och internetuppkoppling (i mitt fall ligger denna posten på strax under 5000kr/månaden).

Detta är dock inget SLFF kan hjälpa, men de kan börja fundera över vad de kan göra för att studenterna ska ha råd att köpa litteraturen de behöver. Läromedel trycks i ganska begränsade upplagor, vilket gör att priset blir förhållandevis högt. Eftersom böckerna laddas ned tyder det på att en del av studenterna inte har något emot att få böckerna i elektronisk form, om SLFF då börjar leverera sina böcker i elektronisk form så kan de kapa tryckkostnaderna och distributionskostnaderna för dessa exemplar och på så vis göra boken billigare så att studenterna har råd att köpa böckerna istället för att ladda ned en inscanning av dem.

Jag kan även tänka mig att en del använder Studentbay som ett bibliotek då min erfarenhet säger att det finns en del kurslitteratur som är konstant utlånad från biblioteken. Ska man låna den får man ibland vänta i flera månader på att exemplaret ska komma in. Om jag får valet att vänta i fem-sex veckor på en bok jag behöver till helgen för att kolla en enda sak, då laddar jag hellre ned den och kollar den saken.

Har hört vissa argument på formen "Om man inte har råd så får man väl jobba extra".
Det är ett argument som är riktigt kasst. För det första så är det inte lätt att fixa ett jobb, för det andra så krävs det en del tidsinsatser när man pluggar att det kan vara svårt att ha ett jobb vid sidan av.

Varför har jag inte använt det argumentet i fildelningsdebatten?
"Kreatörerna måste ha betalt, man måste kunna leva på sin talang!"
"Varför jobbar dom inte extra vid sidan av?" :D

(s) och övrigt om IPRED
Såg att socialdemokraterna har tagit offentlig ställning till IPRED nu och det verkar som att de ställer sig på regeringens sida (mycket oväntat... eller inte).

Läser man artikeln de publicerar så märker man att de har tagit till sig lobbyns argument, som motsägs från andra håll, att fildelningen leder till stora förluster för kreatörerna. Mest slående är följande lilla stycke:

"Det finns dock uppenbara behov av verktyg i kampen mot de som tjänar pengar på olaglig fildelning, i linje med de principer som finns i EU-direktivet."

Lite intressant att man väljer denna vägen, men om man ska köra på den fullt ut så röstar man nej på det liggande förslaget och omarbetar det så att endast personer som tjänar pengar på fildelningen kan drabbas av det.
Nästa ganska intressanta stycke är:

"Det är oklart vad som kommer att krävas i form av teknisk bevisning för att nå beviskravet ”sannolika skäl” i de fall då upphovsrättsinnehavaren vill få identiteten bakom en IP-adress utlämnad. Bland annat finns en risk för att en persons trådlösa internetuppkoppling utan dennes kännedom missbrukas av andra för olaglig nedladdning. Vidare kan det vara så att personen bakom IP-adressen har lånat ut sin dator till vänner eller att andra i familjen har nyttjat den. Detta bör vägas in vid domstolens bedömning innan integritetskränkande information lämnas ut."

Här har man lyssnat på kritikerna enligt min mening (se kommentarerna för förtydligande). Men å andra sidan så dyker en massa problem upp, om domstolen ska väga in det som (s) säger i bedömningen så kommer lagen bli helt verkningslös (vilket förvisso är bra). Och det behöver inte vara så att den trådlösa uppkopplingen "missbrukas".
Rättighetsinnehavarna kan i princip bara få ut uppgifter om personer som är kända ensamvargar utan familj och vänner som bor långt ute i ingenmansland.

"Samtliga rättighetsinnehavare bör därför samlas i en gemensam organisation som handhar alla begäranden om utelämnande av identiteten bakom en IP-adress samt sköter det efterföljande arbetet."

Jag kan se vissa problem med denna organisation, dels så kommer den innehålla vitt skilda intressen till att börja med. Nästa fråga är vilka rättighetsinnehavare kommer ingå i organisationen, att samla "samtliga" är en omöjlighet. Tanken är förvisso god, att minska antalet händer som kommer i kontakt med uppgifterna. Dock så ser jag inte riktigt hur det kommer att stävja missbruk av lagen.

"Med anledning av den snabba teknikutvecklingen och den ständiga strömmen av alternativa såväl lagliga som olagliga distributionskanaler samt ett i högsta grad föränderligt konsumentbeteende riskerar lagen att vara överspelad redan när den träder i kraft i april 2009. Det finns till exempel redan idag en rad olika sätt att skydda sin identitet för den som vill surfa anonymt. Denna utveckling för med sig såväl hot som möjligheter för både kulturskapare och konsumenter. Och det är också en utveckling som måste följas aktivt och med en ständig handlingsberedskap från regeringen."

Detta stycket skrämmer mig rejält. Man ser tekniker som gör anonym surfning som ett hot som ska följas aktivt. Kan det vara så att herr Bodström har haft ett finger med i skapandet av dessa punkterna?

Summa summarum: Socialdemokraterna verkar ha lyssnat lite på oss kritiker och gör ett gott försök att tillmötesgå oss. Dock så är grundinställningen fortfarande att IPRED ska implementeras, men man vill hänga på lite "förbättringar".
Dock så framkommer en del vettiga saker, som tillexempel att tillsätta en integritetsombudsman som bland annat ska granska tillämpningen av lagen. Men personligen hade jag hellre sett att man gick till hårdare angrepp på själva lagförslaget och omarbetade det helt från början.
Den civilrättsliga lösningen är ingen bra väg att gå från början.
Till socialdemokraterna kan jag bara säga "Nära skjuter ingen hare".

Ipred är en styggelse, och snälla gör inte FRA-grejen och sminka grisen utan att ta till er kärnan av kritiken. Det är fel att låta privata intressen leka polis på relativt lösa grunder.
Man kan även ta sig en funderare över effektiviteten av lagen, antingen väljer man att gå vägen som gör att folk kommer drabbas på lösa grunder (dagens lagförslag) eller så väljer man vägen som gör lagen helt tandlös. Inget av alternativen är speciellt lockande.

Ännu en slutsats är att i valet 2010 spelar det ingen större roll vilket block man röstar på då båda blocken gillar rättsosäkra lagar av teknikfientlig och övervakande natur. Om man ogillar detta så är tipset att lägga en röst på Piratpartiet. Tillskillnad från partierna i riksdagen så kommer vi inte att gå emot våra vallöften, och de frågorna vi driver är de vi inte kommer kompromissa bort.

Andras åsikter i frågan:
(s) är för Ipred
Socialdemokraterna föreslår korporativ koloss av hittills oanad omfattning
Sosse-Ipred
Har Rickardsson fått fribiljetter...
Det gäller att ha något på fötterna
Sossarnas om möjligt än mer korkade IPRED-synpunkter

Ett lite oväntat säkerhetsproblem

Kryptoblog rapporterar om ett lite oväntat säkerhetsproblem med SSD-diskar.

Datastyrda krypton behöver slumptal i olika utsträckning, och för att generera dessa använder man något som kallas PRNG (Pseudo Random Number Generator). Dessa algoritmer skapar slumptal utifrån olika funktioner, men samtliga bygger på att man använder en entropikälla (ett utgångsvärde förenklat) som bör vara så slumpmässigt som möjligt.

För att få ett slumpmässiga värden i entropikällan används flera olika saker, bland annat så är musrörelser och tiden mellan tangentnedslag ganska vanliga källor. En annan riktigt vanlig källa är att man använder accesstiderna hos hårddisken, eftersom dessa beror på turbulens som skapas av skivornas rotation. Turbulensen är slumpmässig vilket även innebär att accesstiderna blir slumpmässiga.

Vad händer då om man ersätter hårddisken med en Solidstatedisk, som i princip fungerar som ett USB-minne. Accesstiderna kommer inte att variera slumpmässigt över tiden och entropikällan kommer att fyllas med ett och samma fasta värde. I ett enda slag har man satt slumptalsgeneratorn ur spel helt eller delvis (läs den blir enklare att attackera och förutsäga), vilket i sin tur innebär att krypteringssystem som använder generatorn blir sårbara för angrepp (antagligen genom att nycklarna blir lättgissade).

Joachim på kryptoblog lägger även fram att virtualisering kan innebära problem för entropikällorna eftersom man inte kan läsa av de fysiska värdena på samma sätt som man kan på en "riktig" dator. Jag håller med honom i tankegången, en virtuell maskin har inte de fysiska förutsättningarna att skapa en slumpmässig entropipool som en fysisk maskin har.
I alla fall inte om man tittar på de system som används idag eftersom de förutsätter att de källorna man använder ligger väldigt nära slumpmässighet. Man skulle kunna bygga systemen så att de får bättre rådata från den fysiska maskinen i bottnen, men problemet här är om man kör flera virtuella maskiner på samma värd eftersom de då i princip kommer dela entropikälla. Och det är inte heller någon höjdare.

Mycket att fundera över där :)
Igår kväll funderade jag på om jag skulle skriva en post om att det är skillnad på brandvägg och brandvägg. Var inne på att göra det nu, men jag kom av mig...
Sov gott Pirater och alla andra!

Intressant

Dagens tankerace

Ska jag vara helt ärlig så har jag ingen aning om var jag ska börja dagens riktiga race, bortsett från att jordbävningen redan har avhandlats.

Jag tror att jag börjar i änden som handlar om trygghetsnarkomani och tron på att tekniken ska skydda oss om vi bara övervakar den. Idag är det Paris som får stå i rampljuset, med hot om fler bomber om man inte drar tillbaka sina trupper från Afghanistan. Och terroristkarusellen snurrar vidare med oförminskad hastighet. Denna gången handlade det bara om hot och bomber som inte kunde detonera, nästa steg är att bomber detoneras.
Redan nu kan man ställa sig frågan om vilka åtgärder som krävs för att förhindra sådana här saker, jag pratar inte om att utreda händelsen efteråt utan att arbeta preventivt. Jag har inget bra svar på det, men ur min synvinkel är de åtgärder som i dagsläget sätts i bruk i kriget mot terrorismen är till stora delar verkningslösa mot terrorismen, det enda de gör är att gröpa ur våra egna fri- och rättigheter.

Oskyldiga kommer drabbas på ett eller annat sätt, kanske inte av missriktade misstankar från staten utan genom att de pågrund av övervakningen, som bedrivs för deras eget bästa, likriktar sig för att inte bli misstänkta.

Terroristerna å sin sida är experter på denna typen av krigföring, man tränar sig att vara osynlig före och efter dådet. Målet är att skapa skräck i populationen och på så vis framföra sin åsikt eller genomdriva en förändring, detta sker genom en plötslig attack som i sig inte behöver göra så stor skada men som väcker uppmärksamhet. Och det är dags att ställa sig frågan, är det inte just detta man har uppnått?

Hela västvärlden verkar darra i skräck för terroristhotet som kan slå ner som en blixt från klar himmel, när som helst, var som helst och med vilka vapen som helst. Det är fan dags att folk tar sig samman nu, för tjugo år sedan hade vi terrorister som tränats av KGB att sprida skräck i västvärlden och de lyckades väl hyfsat. IRA och ETA är två andra exempel från en nära dåtid.
Hotet från terroristerna är idag knappast större än vad det var då, hur många terroristdåd har skett i Europa sedan 2000? Inte speciellt många om man tänker efter. Hur många har dödats i terroristdåd i Europa sedan 2000?

Ställ dom frågorna i kombination med frågan om åtgärderna (datalagringsdirektivet och FRA-lagen tillexempel) vi vidtar står i proportion till hotet, jag anser det inte vara värt åtgärderna av flera orsaker.
För det första så är det inte rätt att sätta demokratiska fri- och rättigheter ur spel för att skydda befolkningen, för det andra så står inte hotet i proportion till åtgärderna och för det tredje så kommer terroristerna att smita under radarn.
Vad hindrar terroristerna att uteslutande kommunicera med hjälp av brev? Datalagringsdirektivet tar inte upp fysiska pappersbrev och FRA kommer inte genomlysa brev efter misstänkt innehåll. Bara ett tankeexperiment, det finns många sätt att kommunicera på utan att lämna något elektroniskt spår.

Att sedan dessa lagar, som inte bara handlar om terrorism, som kränker våra rättigheter och i många fall är rättsosäkra dessutom stiftas av personer som inte har koll på tekniken gör saken ännu värre. De lagar av teknisk natur som har stiftats, eller kommer att stiftas, lider samtliga av huvudlöshet. Beslutsfattarna har misslyckats med att inse lagarnas omfattning och vad de egentligen innebär. Man ser den digitala världen som en helt annan värld, som exempel kan man ta skillnaden mellan e-post och vanligt brev.
Varför ska man spara vilka jag skickar e-post till när man inte sparar vilka jag skickar snigelbrev till? Varför ska man scanna mina elektroniska brev efter misstänkta saker när man inte gör samma sak med mina vanliga brev?
Teknikneutralitet my ass.

Läs Anders Mildners "Principer, någon?" och Johannes Forssbergs "Ungas raseri mot Stasi-EU".
Intensifier kommenterar ovanstående ledare, Svensk Myndighetskontroll hejar på Norge och Emma på opassande sammanställer svaren på fråga fem om FRA.

Får ju inte glömma bort seriesidan "Vi är staten, du är vår bitch" som Marcus Fridholm tillverkade och tipsade om.

Klara skriver om varför hon är pirat och vad det innebär, läs och tänk efter.

Piratpartiet behövs idag, besök sidan och läs ståndpunkterna håller du med så är det bara att rösta på pp i EU-valet och i riksdagsvalet. De etablerade partierna har redan visat var de står i dessa frågorna, i några fall tvärtemot vad man lovade innan förra valet.

Lång postning, med litet innehåll... Jag skyller på att jag skrev den medan jag väntade på att min soppa skulle koka klart.

Intressant

Uppdatering: Måste länka till denna postningen från Schneier: Buying Fake Nintendo Consoles Helps Terrorists.

Hur dum får man känna sig?

Vaknar imorse (vet inte när) av att rutorna skallrar, har ganska stora fönster så det låter en del. Min första tanke är att grannens tvättmaskin har blivit obalanserad och löper amok . Funderar på om jag ska gå ner och ringa på och berätta för honom att hans tvättmaskin är på väg ut genom väggen.
Mullrandet/skallrandet upphör ungefär samtidigt som jag kommer till slutsatsen att det nog inte är grannens tvättmaskin, utan någon stor maskin utanför som gör något meningslöst. Förvissad om att det hursomhelst är någon annans problem somnar jag om.

Vaknar igen, kör igång kaffe och fixar frukost med tv'n igång. Där påstår dom att det har varit ett jordskalv som känts i större delen av Södra Sverige. Och alla intervjuade förstod direkt att det var ett jordskalv, jag känner mig nu som den enda i hela södra Sverige som inte trodde det var ett jordskalv och jag känner mig en aning dum...

Nä, dags för pluggandet nu.

Svd: "Skärrad stämning", Risk för efterskalv, Andra stora skalv i Sverige, Kraftigt skalv i södra Sverige, Läsarkommentarer
SmP: Kraftigt jordskalv skakade länet
Ekot: Jordskalv i Sydsverige och Danmark
DN: Kraftigt jordskalv skakade Sydsverige
Aftonbladet: Kraftigt skalv i sydsverige

Intressant

Varför hemligstämplar är kontraproduktiva

Att ha hemligheter är mänskligt, att tappa bort saker är mänskligt.
Att veta att man har tappat bort något, men inte riktigt vad är också mänskligt.

Men att tappa bort något som är så hemligt att ingen vet vad det är som är borttappat, bara att det är borttappat och av stor betydelse är... ja... jag vet faktiskt inte.
Roligt?
Jag skrattade gott i alla fall!

Man kanske kan se det som att ta säkerhetstänkandet till en helt ny nivå, om ingen vet vad det handlar om så kan ingen läcka något om det.

Intressant

Uppdatering: Ovanstående är nästan i klass med när irländska Dublins Four Courts körde två inkommande postsäckar genom dokumentförstöraren. Skrattade åt det då, hittade det igen, skrattade igen, delade med mig. Enjoy!

"Inga data har kommit i orätta händer eftersom all post har förstörts."
Obetalbart!

Spridda skurar

Först så börjar jag med den nya zero-day attacken mot internet explorer. Jag har länge funderat över om Microsofts taktik att släppa patchar en viss dag i månaden verkligen är så smart, förvisso är det skönt att slippa den lilla ikonen nere i hörnet varenda dag, men å andra sidan så ger såna här noll-dagsattacker väldigt stor effekt om de släpps lösa dagen/dagarna efter patchsläppet.

Hursomhelst så är ett av tipsen för att slippa bli infekterad att byta webbläsare. Detta tipset ser jag som lite halvdant, eftersom det finns en hel hög med webbläsare som till stor del bygger på Internet Explorer. Vissa av dem är inte mer än ett nytt skal, men lite extra lull-lull på. I min värld borde tipset vara "Byt webbläsare till något som inte bygger på internet explorer".

Huruvida Firefox som brukar framföras som alternativet är säkrare finns det flera åsikter om. Jag anser att Firefox är säkrare eftersom det saknar den hårda kopplingen till operativsystemet som IE har, likadant så florerar det mindre attack-kod som är skriven direkt för Firefox.
Detta beror till viss del på hur Firefox är kodat, men den största orsaken tror jag är att fler använder IE. Vill man drabba många så kodar man mot IE, om man inte skapar attack-kod som inte är läsarberoende (vilket inte är en omöjlighet).

Och så raskt över till datalagrinsdirektivet. Det finns, som redan har påpekats, vissa problem med att vägra införa direktivet i svensk lag eftersom det i grunden är ett EU-beslut.
Jag ställer mig dock tveksam till att alliansen inte vill driva igenom beslutet, det verkar som att moderaterna inte har något direkt emot lagen nu när de sitter vid rodret. Detta märks i första han när man tittar på liggande förslag och konstaterar att det går längre än EU-direktivet. Om man nu inte vill ha lagen, men är tvungen att införa den, varför lägger man sig inte på en nivå som precis uppfyller direktivet?
Läs förresten Frendo's genomgång av argumenten för direktivet, mycket matnyttigt att hämta där.

Anders Widén konstaterar att regimen inte vill oss väl och ställer frågan

Jag frågar dig som läser: Vilket allvarligt hot är riktat mot Sverige?
Vilket bärjar utgöra den största faran, det yttre hotet eller vår regims benägenhet att gradvis bygga in oss alla i ett samhälleligt panopticon?

Det största hotet mot Sverige i dagsläget verkar vara en teknikfientlig, trygghetsknarkande regering och riksdag.

Övervakning i gott syfte föder, snarare än dödar, det man försöker skydda sig mot. En population som övervakas, eller som antar att den är övervakad, kommer att likriktas för att inte väcka uppmärksamhet och dra ögonen till sig. Och de element man försöker skydda sig från, kommer i de flesta fall att undgå spaningen på ett eller annat sätt. Att ha rent mjöl i påsen är ingen garanti eftersom det inte är du som bestämmer om det är rågsikt eller vetemjöl som anses vara "rent mjöl".

Henrik Alexandersson har en spaning om att vi även är på väg att införa censur av internet i Sverige. Och det känns väl bra att staten tar sitt ansvar för att minska spelandet, och att styra in fårflocken att bara spela på Svenska Spel. Jag har dock problem att se varför man inte ska införa samma åtgärder mot utländska nätbokhandlare och skivbutiker.

Opassande har en spaning där hon tar upp att man kan göra en liknande undersökning men ändå få olika resultat, ganska intressant läsning.


Som avslutning länkar jag till Piratpartiets Rick Falkvinge's post där han kommenterar att vi har mycket att göra, och det stämmer.

IPRED måste stoppas innan häxjakten börjar.
Fokus på FRA-lagen är något som vi inte får släppa då vi måste visa att lagen inte är ok bara för att den är klubbad. Tvärtom, att regeringen aktiverar lagen utan tilläggspunkterna man lanserade med pompa och ståt är inte annat än en ren skandal.
Datalagringsdirektivet kommer att genomdrivas, men vi kan sända signaler om att inte heller den är ok och vi kan skademinimera genom att driva på så att endast det som krävs av EU, och inte ett kommatecken till, genomdrivs och resten slängs i papperskorgen.

Vi måste få galenskaparna-rosenbad att begripa att vi inte vill leva i en övervakad värld, boven i dramat är vår trygghetsnarkomani. Sakerna ökar tryggheten på pappret, men teori och praktik är två skilda saker. Ökad övervakning skapar inte trygghet, den skapar misstro och destruktiv försiktighet.

Varför jag anser det vara fel.

Läser i SvD att uppgifter om sexdömda läggs ut på en hemsida, syftet sägs vara rätten att få veta om grannen är en sexualförbrytare.

Jag kan på ett plan förstå varför man gör detta, men jag anser inte det vara rätt. Personer som har avtjänat ett straff ska inte stämplas som misstänkta eller brottslingar efteråt i min mening förrän de faktiskt begår ett brott igen.
Hela agerandet leder till att den frisläppta får än större svårighet att återanpassa sig till ett liv utanför murarna, detta leder i sin tur till att sannolikheten för återfall ökar.
Om man vill så kan man se det som en självuppfyllande profetia.

På ett annat plan kan jag dessutom tycka att agerandet från personerna bakom sidan är direkt oansvarigt, även om de inte uppmanar till aktioner mot personerna som listas så kan man inte utesluta att sådant kommer att ske. Detta gör, i min mening, personerna bakom sidan skyldiga till medhjälp.

Man kan inte heller bortse från att sådana här hemsidor kan invagga folk i en falsk känsla av trygghet, man kollar sidan och ser att det inte finns någon som är dömd för sexbrott inom en mils radie och tänker "Vad skönt.".

Att bli dömd för ett brott, avtjäna sitt straff och komma ut och fortfarande betraktas som en brottsling är kontraproduktivt och kommer inte på något sätt höja säkerheten i samhället vilket är hemsidemakarnas idé. Jag tror, som sagt, att det snarare handlar om en känsla av trygghet, en känsla som med största sannolikhet är falsk.

Intressant

Angående panopticon

Med FRA-lagen och datalagringdirektivet som bakgrund ger jag er texten till det svenska punkbandet Big Fish's låt "Angående Panopticon".
Anledningen till att jag publicerar denna texten är Anders Widéns postning om att regeringen inte vill oss väl och hans inlägg fick mig att tänka på denna låten. Och för er som inte vet vad panopticon är hänvisar jag till wikipedia.

Vet du vad sa Lagerman, denna saken gäller
Denna fästning den är grann, murad upp kring celler
Där de livstidsdömda fångar, spärras in och dåden ångrar
Dömda av en mäktig man, just så sade lagerman

Om en fånge vore sån, att han flykt planerar
Trotsar han panopticon, och tänker aldrig mera
För det spelar ingen roll, du är satt under kontroll
Du ser inget, men är sedd
Olyckan är redan skedd

Så skramla stolt med nycklarna, fångvaktarlakejer
För ni tillhör hycklarna, som gör allt de säger
Cirkelrunt bevakningstorn, blås i ert rannsakningshorn
Inga bagateller, dessa dystra celler

Fängelset ska vara scen, fångarna aktörer
Skjuts det gift, upp i en ven
Sker det mitt framför er
Fångade i samma båt, ingenting att göra åt
Denna pjäs har inget slut, buras in och bäras ut

Ingenting sa Lagerman, kvar att diskutera
Dömda staplas på varann, och här ryms väl flera
Mur raseras, nya celler
Vakter skriker, hundar skäller
Undvik straffet den som kan
Just så sade Lagerman

(Eftersom jag har skrivit ned texten efter att ha lyssnat på låten kan det finnas felaktigheter i den.)

(Intressant)

Öl, chips och kärnkompilering

Har just kommit hem från middagen hos morsan, kyckling med potatislock har syrran fipplat ihop. Riktigt gott minsann!

Har börjat få in "knycken" när det gäller att komma in utan att sätta igång hundarna, iofs så går Nemi igång och hoppar och härjar när hon får syn på mig ändå. Fast det är skönt att få av sig skorna och jackan utan att samtidigt ha en hund som vill hälsa i ansiktet.

Nu sitter jag här med en öl, en påse chips och en ssh-session mot servern där jag kompilerar linux-kärnan. Nästan meditativt att se raderna ploppa förbi, men samtidigt jävligt trist. Första gången jag testar en hardened-kärna, får se om jag reder ut det.

När jag ändå är inne på detta spåret så kan man ju fundera över argumentet "Det går inte att konkurrera med gratis".
Om det hade varit sant hade alla datorer haft någon Linux-dist (eller någon av de fria *BSD-arna) installerat och ingen hade använd Office-paketet. Nu är det ju inte så... Uppenbarligen går det att konkurrera med gratis... Intressant.

Dagens lästips och lite svammel

Har precis läst en liten berättelse om framtiden hos Calandrella, mycket tänkvärd i min mening. Läs den!
Var inne på att själv skriva en liknande berättelse när jag satte mig här, men jag tyckte den ovan nämnda var så bra så jag skippar min idé helt.

Mårtensson skriver det jag har varit inne på tidigare, men med andra ord. Tycker det är en ganska konstig inställning egentligen; inte nog med att alla ska övervakas som potentiella brottslingar, vi måste betala det genom telefon- och bredbandsräkningen. Valet 2010 är inne på samma linje och jämför med hur det är på kommunalplanet.

Henrik Alexandersson lägger upp spelplanen som den ser ut förnärvarande och uppmanar oss alla att det är nu det är dags att sammanställa alla integritetskränkande åtgärder och sprida den samlade bilden.

Marcus Fridholm har hittat en klockren tjuvlyssning om fasonerna regeringen sysslar med.

Jag har tidigare pratat om att denna lagen, FRA-lagen och IPRED blir verkningslösa mot dem man jagar på grund av anonymiseringstjänster. I slutet på denna Aftonbladet-artikeln motsägs detta dock:

En annan effekt enligt Anders Ahlqvist är att de företag som har som affärsidé att anonymisera internettrafiken kommer att få det svårt.

– Att syssla med anonymesringstjänster kommer inte att vara tillåtet eftersom det bryter mot lagen.

Läs det sista igen!
"anonymesringstjänster kommer inte att vara tillåtet"

Att vara anonym kommer alltså att förbjudas. Detta ger mig riktigt kalla kårar.
Till att börja med så ställer jag mig frågande till vad Ahlqvist egentligen säger; säger han att anonymiseringstjänster kommer förbjudas i direktivet? Kommer det vara förbjudet att driftsätta sådana tjänster och kommer det vara förbjudet att nyttja dem?

Om något av ovanstående är sant, så är det riktigt otäckt och sannolikt så går det inte ihop med andra lagar. Även om jag har "rent mjöl i påsen" (enligt mig själv i alla fall) kan jag tänka mig ett flertal tillfällen då jag vill kunna nyttja anonymitet på nätet.

Rätten till anonymitet är viktig, på flera plan. Om jag har ett jobb där det finns svåra missförhållanden så kanske jag vill offentliggöra detta utan att riskera repressalier. Om anonymiseringstjänster förbjuds kan jag inte skydda min egen anonymitet.

Dessutom så kommer ett eventuellt sådant förbud bara drabba "oskyldiga"; "If privacy is outlawed, only outlaws will have privacy" som Philip Zimmermann sa.
Om jag var en grov brottsling och hade ett val mellan att bli straffad för att mina kontakter inte gick att kartlägga, eller bli straffad för låt oss säga medhjälp till mord eller något annat grovt brott, så skulle jag ta straffet för anonymiseringen eftersom det sannolikt är lägre.
En liknande diskussion har förts i England där man enligt lag är skyldig att uppge kryptonycklar om man är föremål för utredning. Straffet om man vägrar är ett relativt kort fängelsestraff. Om vi då antar att jag har krypterade filer på min dator som binder mig till ett terrordåd som skulle ge mig livstids fängelse, vad tror ni att man väljer? Speciellt om filerna i fråga är det enda riktigt bindande beviset.

Rätten till anonymitet är precis som rätten till personlig integritet två viktiga saker i en fungerande demokrati. FRA-lagen och datalagringsdirektivet hör inte hemma i en demokrati, båda lagarna ger alltför stor risk för läckor och missbruk.
Det enda Galenskaparna-Rosenbad lyssnar på verkar dock vara om de mister sina platser i plenisalen eller i EU-parlamentet. Piratpartiet behövs i dessa byggnaderna, bevis finns det gott om då övriga partier har kompromissat bort ovanstående frågor.

Intressant

Kommer datalagringsdirektivet förhindra terrorism?

Har funderat en del över denna frågan idag, vill dessutom minnas att jag förde ett liknande resonemang om FRA-lagen när terroristargumentet var aktuellt.
Det som kommer att lagras är vem som ringer eller sms'ar till vem komplett med klockslag och fysisk plats, e-mail-headers sparas (i alla fall till och från fälten), upp- och nedkopplingstider mot internet samt ip-adress.

Kommer detta ha någon som helst preventiv verkan mot grov brottslighet eller terrorism?
Jag ställer mig tveksam till att det kommer ha det, vissa indikationer på att något är på gång kan kanske vara tänkbart om trafik mellan redan misstänkta individer ökar radikalt eller slutar plötsligt.
Men som sagt, där handlar det redan om misstänkta personer och om de är misstänkta för brott av den grad man pratar om så kan polisen antagligen få tillstånd till buggning av olika slag.

I utredningsskedet efter att brott har begåtts kan jag tänka mig att trafikdatat kan ha viss betydelse, men jag ställer mig tveksam även här. Terrorister är inte korkade, personer som är involverade i den organiserade brottsligheten är inte korkade, de som är korkade har för längesedan försvunnit ur systemet därför att de var korkade.
Vi lever i en evolutionär värld, i de grova brottens värld klantar man sig en gång sedan är det kört för då har du ögonen på dig.
Terrorister och organiserade brottslingar kör sannolikt med klonade SIM-kort i mobilerna och SIM-korten (eller hela telefonen) byts med täta intervaller.

Fasta telefoner används sannolikt i mindre utsträckning, just för risken att bli avlyssnad och risken för kartläggning.

Att det går att skicka och ta emot e-mail anonymt skrev jag redan om i oktober. I dessa fallen ser man bara i loggarna att personen har skickat ett mejl till en server eller tagit emot ett mejl från en server. Vart det skulle eller varifrån det kom går inte att se.

Upp- och nedkopplingstiderna begriper jag faktiskt inte alls poängen med ur brottsutredningssynpunkt. Jag tror de flesta brottslingar/terrorister gör som jag med sitt bredband och låter det stå igång.
Förvisso så lagrar man mellan vilka tider en viss abonnent var uppkopplad och vilket ip-nummer han hade så att man kan kartlägga i detalj på vila sidor han surfade. Det riktigt fula i sammanhanget är att dessa uppgifter är precis det ifpi vill ha när IPRED går igenom.

En lag framtagen mot terrorism används för småskalig fildelning, i min värld kommer det vara det enda denna lagen kommer bidra med.
Samtidigt känner jag mig trött på allting, en regering som driver frågan stenhårt i EU och får det till ett direktiv, nästa regering driver igenom lagen på hemmaplan utan en enda protest utåt.
Riktigt intressant blir det när nuvarande regeringsparti kritiserade förslaget stenhårt när det drogs genom EU, men nu glatt går längre än vad direktivet kräver.

Såfort det handlar om terrorism, barnporr eller fildelning så kan man bortse helt och hållet från konsekvensbedömningar av det man beslutar. Om skattelagarna hade stiftats på samma sätt som lagar som rör nyss nämnda områden så hade landet varit kört i botten.

Har någon enda människa som var inblandad i direktivet ställt sig frågan "Är detta rimligt? Kommer det vara effektivt? Är detta förenligt med grundlagar och mänskliga rättigheter?"
Svaret på de båda första frågorna är nej enligt mig, den tredje är jag tveksam till.

Jag tror inte ens politikerna har en susning om vilka krav på lagringskapacitet denna lagen kommer innebära, och vilka är det som kommer få betala för lagringsutrymme och övrig hård- och mjukvara?
Vi som kommer kartläggas kommer få betala på ett eller annat sätt, antingen via skattesedeln eller vanlig räkning. Eller båda delarna.

1984 var en önskedröm nu när vi börjar närma oss "framtiden"...
Jag hoppas bara att Piratpartiet inte blir förbjudet innan valet, dom behövs både i Riksdag och EU-parlament. Bättre att sakna en av de gamla ideologierna, än att bryta den.

Bloggar
Rick Falkvinge
Farmor Gun
Frihet, fildelning & feminism
Henrik Alexandersson (som även skriver en kort notis om att EU ber Frankrike tagga ner lite)
Lars-Erick
MinaModerataKarameller
Paf
Sagor från livbåten
m.fl. m.fl.

Tidningarna
Sverige är skyldigt att införa lagen
M vill arkivera datatrafik ett år
Brott mot svensk grundlag?
Massiv kritik mot lagen
Kritik mot ny datalagringslag
Säpo: Informationen bör lagras i två år
"En väldigt viktig lag"

Uppdatering: Från början tänkte jag komma fram till några paraleller till forntida diktaturer och deras säkerhetstjänster, men det föll bort i allt svammel och nu har jag helt glömt vad det var jag skulle skriva på det spåret.
Jag gillar inte heller att SvD kör ut samma nyhet flera gånger i samma feed under (ibland) olika rubriker.
Återkommer med kommentarer om de senaste två artiklarna.

Vilken morgon.

Riktigt härlig morgon på alla sätt.
Hade svårt att somna igår, lyckades somna lagom till att Mathilda ringde vid femtiden för att säga hejdå innan hon åkte över bron till Danmark för vidare färd till USA. Känns sådär att hon ska vara borta över julen, men det är bara att bita ihop.

Drar igång mina datorer och härjar lite med Gentoo-installen på serverburken. Behövde flytta tmp-katalogen till en annan disk för att kunna dra ner sakerna som ska installeras.

Om man övergår till Sverigebevakningen för dagen så var den första nyheten jag hörde att polisen fördröjde livräddningen av en häktad!
Tidigare har det framkommit att häktespersonalen inte skar ner och påbörjade upplivningsförsök innan ambulansen kom efter nio minuter (vilket får ses som ganska snabbt), nu framkommer det dessutom att ambulanspersonalen hindrades därför att polisen skulle ta kort eftersom en av poliserna på plats bedömde att mannen redan var död.
Detta agerande ter sig märkligt för mig, för det första så tror jag inte en polisman får dödförklara någon (såvitt jag vet så är det bara läkare som får det, med undantag av några fall) och för det andra så borde tillochmed en polisman begripa att livräddande åtgärder har prioritet över allt annat i sådana här fall, även om man gör bedömningen att personen redan är död (avsaknad av puls och andning är inte tillräckligt för att dödförklara någon).

Det var den första värstingen för dagen, den andra värstingen är teledatalagringsdirektivet. I korthet går det hela ut på att det FRA inte får ta reda på om oss svenskar, ska lagras ändå för polisiära ändamål i ett år.
Precis som FRA-lagen är detta från början ett förslag från socialdemokraterna med en viktig skillnad; det finns ett EU-direktiv i bottnen (som dock lobbades igenom av herr Bodström). Dock så går det svenska förslaget längre än vad EU-direktivet kräver (precis som i fallet IPRED, någon som ser ett mönster?).

För att summera upp vår framtid, om man piskar igenom detta förslag: FRA övervakar dig, och säljer uppgifterna till andra länder, det FRA inte får spana på lagras ändå av tele- och internetleverantörer för att polisen ska kunna utreda grov brottslighet, IFPI kan stämma skiten ur dig för att någon har lånat ditt wlan för att ladda ner en enda låt tack vare uppgifter som internetleverantörerna måste lagra (för att polis och åklagare ska kunna utreda grov brottslighet).

Det hemskaste av allt är att teledatalagringsdirektivet gör att IFPI kan jaga fildelare med uppgifter som lagras enbart för att utreda grova brott, i dagsläget behöver inte internetleverantörerna lagra vem som har ett visst ip. Tack och lov så får de inte tillgång till hela kakan, vilket de tydligen vill. Mark Klamberg har en postning om vilka krav som ska ställas för att utlämna trafikuppgifterna enligt förslaget.

Detta är ett riktigt läbbigt förslag, på mer än ett plan.
Återigen används terrorism som argument för att genomdriva en vansinnig lag som kränker integriteten så djupt att jag nästan är inne på att enbart kommunicera med burktelefon, pappersflygplan och brevduvor i fortsättningen.
Det som stör mig allra mest är dock att det är vi som blir övervakade som måste betala för kalaset.

När vi ändå är inne på datalagringsdirektivet så blir det tydligt att vår justitieminister vänder kappan efter vinden konstant. Johanna har sammanställt en liten lista över vad Ask har sagt tidigare om detta direktiv. Riktigt spännande läsning.

Apropå Beatrice Ask så skrev jag nyligen i en annan post, efter en kommentar, att intrångsundersökning inte skulle vara aktuellt mot privatpersoner, justitieministern verkar dock inte förneka att detta kan ske. Eller rättare sagt, hon ger ett svar som kan tolkas som ett "ja" eller ett "jag har ingen aning" för att sedan byta ämne. Jag ställer mig återigen frågan om Beatrice egentligen har någon som helst koll på vad hon gör?

Mary undrar om alla har tappat sans och vett. Nej Mary, alla har inte det, men våra politiker har det tyvärr.

Kika på Anders Widéns fina reklambild för IPRED. Den gjorde min morgon lite ljusare i alla fall! :D

Intressant.

Demokratiska EU

Det irländska folket, som uppenbarligen inte inser sitt eget bästa, får en ny chans att rätta till sitt tidigare misstag att rösta nej till Lissabonfördraget.

Att EU bjuder på denna ynnerst istället för att helt sonika strunta i befolkningen på den gröna lilla ön tycker jag är ett mycket bra bevis på att EU är demokratiskt, man låter folk inse sina misstag och rätta till dem. Precis som det ska vara!

Hm, vänta lite nu!
Folket på Irland sa nej i förra omröstningen, har man funderat över varför de sa nej?
Antagligen inte, dock så gör man några undantag i fördraget för Irlands del för att ragga röster. Känns det igen?
Man kan se likheter mellan Lissabonfördraget och vissa frågor som är aktuella i Sverige, det ska genomdrivas kosta vad det kostar vill.
De som inte är för, har missuppfattat hela grejen och måste rätta in sig i ledet.

Man kan ställa sig frågande till varför Irland är ett av få länder som har folkomröstat om Lissabonfördraget. Är det för att politikerna i andra länder har haft en känsla av att folket inte delar deras syn på EU's förträfflighet?

När det kommer till Sverige, tror jag att den uteblivna folkomröstningen till viss del kan ha att göra med det förlorade valet om Euron. Man ville inte göra samma misstag igen.

Tillbaka till Irland, som alltså ska rättas in med en ny folkomröstning. Vad händer om, Gud förbjuder, irländarna ännu en gång säger nej? Kommer hela Lissabonfördraget att överges, eller kommer man köra den klassiska militärtaktiken "Gör om, gör rätt" tills irländarna röstar ja?

Sannolikt så blir resultatet i denna omröstningen ja, dels för att vissa som röstade nej förra gången blev nöjda med undantagen och dels för att många nej-sägare kommer ställa sig frågande till vilken nytta det gör att rösta.

Det känns lite som valet i Vitryssland faktiskt, "Du får rösta på vem du vill, men det finns bara röstsedlar med den sittande presidenten.".

Det är dags att ta tag i demokratiproblemen i EU, underskottet har börjat växa rejält.

Fler som skriver är HAX, Scaber Nestor och Christian Engström.

Intressant